Ett nytt år väntar

För ett år sedan satt jag exakt där jag sitter nu med en stor väska bakom mig. Den 1.e januari i år flyttade jag tillfälligt in på Naffentorp för att bo där en tid medan familjen var bortresta.

2009 kunde inte börjat bättre och sett på det hela stora taget var det mitt bästa år någonsin. Lägenhet, hund och körkort, vad mer kan en 22-åring begära? Nära och kära har fortsatt vara i god hälsa men tyvärr har jag glidit ifrån alldeles för många under året som gått.

Jag har lärt mig prioritera annorlunda, jobbet framför vänner, familj framför jobbet. Tyvärr är det så det blir när pengar inte växer på träd eller delas ut från rika föräldrar men utan mitt jobb och min energi skulle jag inte varit eller haft det jag har idag.

Kärleken 2009 var en katastrof med stort K. Förutom den lyckliga kärlek jag känner till det lilla liv som just nu snusar tryggt vid mina fötter (min hund såklart!) så har den på karlfronten bara varit kaotiskt.
Dock är det inget som hindrar mig från att se framemot 2010 när redan prognosen ser bättre ut.

210 ska bli ett år med mer tid för mig själv, mer satsning på mig själv på alla plan. Fokus ska ligga framåt, inte blicka bakåt i det förflutna och ångra några val eller handlingar.

Det är en dag imorgon också och i vanlig anda börjar jag sju och slutar halv nio, hela dagen med andra ord. Extra pengar som kliar dödskönt i kistan!

Stelfrusen

Jag är praktiskt taget stelfrusen, hur i hela fridens namn kan det vara så förbannat kallt?
Mitt huvud är som i trans och jag tänkte trilla ner i badkaret en stund innan kroppsdelarna börjar falla av.

Nyårsafton ska spenderas på jobb, inhalandes de stora fiskarna. Nästa år ska det minsann och dar bli störtfint i min lägenhet. Till våren kommer allt bli klart med nya fräscha möbler!

Stress, kaos, utmattad!

Vilken dag det varit hitintills, min puls har sedan länge passerat vad som anes vara hälsosam stress.
Dagen började i lugn och ro när jag och Sandra körde ner till Höllviken för en riktigt själsstärkande promenad längs med havet. Alldeles underbart förstås även om vinden bet tag ordentligt i kinden.

Kände sig som en ny människa när vi styrde kosan mot Malmö igen och jag fick med mig Sandra på att vi skulle till Lund för att kika på ett matbord. Det blev flera turer med den veliga säljaren och dessutom hade jag enorm tidsbrist men så kom vi till slut iväg. Dock visade sig varan, bord och stolar, vara i mycket sämre skick än väntat. Dessutom ville den snåle studentliknande historien inte gå ner i pris tillräckligt. Lycka till att få det sålt till det priset!

In i bilen igen och iväg mot Oxie i 190, när jag på motorvägen mot Trelleborg, precis innan avfarten vid Köpenhamn nästintill kör på en skräckslagen boxer som zick-zackar mellan filerna. Jag hade Linda i luren samtidigt och höll på att gripas av panik när den stackars hunden rusade rakt under räcket mot andra körbanan. Det känns ganska sorgligt, men den kan omöjligt ha klarat sig i rusningstrafiken.

Skakad hämtade jag mamma och släppte av henne på Mobilia där hon ska klippa sig. Nu är tanken att jag ska köra tillbaka och jag kan väl säga att jag är allt annat än sugen på det. Just nu vill jag bara lägga mig igen och inte vakna förrän imorgon.

Bitterfittan säger ifrån

Det är sent och egentligen borde jag följa min hunds exempel och skutta ner i bingen, men innan det är dags för sådan låg-energi aktivitet måste jag får gnälla av mig lite (det är ju delvis därför man har en blogg).

Jag läser en del bloggar dagligen och utan att ljuga består författarna till 90 procent av tjejer där kanske 50 procent är yngre än 20. Det som irriterar mig är hur bortskämda de flesta framställer sig. De praktiskt taget lever på sina föräldrars inkomst och inte för den goda sakens skull utan rentav enbart för nöjes skull.
De inreder sina rum (oförskämt ofta) till vansinnespriser, de dricker och röker för pengar som var menat till annat och shoppar kläder som om de vore rea jämt (vilket det förstås aldrig är).

Inte för att verka bitter och avundsjuk (vilket jag trots allt är lite smått) men när jag var mellan 16 och 18, hängde jag antingen i stallet eller arbetade eller satt med näsan i skolböckerna (det var tanken åtminstone, hände väl att man gjorde annat med). Poängen jag ville komma fram till är att somliga av dessa ungdomar inte har en susning av vad som väntar dom när föräldrarnas kronor inte täcker mer. Allt behöver inte köpas nytt på studs!

Vilken gnällkärring jag är, 22 år och bitter som en 80-åring. Sweet!
Som sagt, destination sängen nästa, mycket väntar imorgon/idag. (Shopping för mina surt ihop skrapade stålar exempelvis).

Besviken? Ja. Förvånad? Nej.

Dagen har i sin helhet gått under parollen; slapphet. De enda anmärkningsvärda jag lyckats prestera är två lång rundor med vovven i kylan, annars har jag återhämtat mig i sängen. En smula deppighet vilar över mig idag, varifrån det kommer har jag ingen aning om men känslan finns där. Det låter kanske tragiskt, men jag behöver verkligen mitt jobb. Två dagar utan arbete är en dag för mycket.

Eftersom jag är ledig imorgon också har jag laddat upp med aktiviteter så jag slipper göra nått drastiskt åt saken.
Det blir IKEA, strandpromenad, ett besök på Naffentorp och filmkväll.

Küss!

Sista måndagen detta året

Ganska sliten efter tolv dagars jobb och sedan endast fem timmars sömn på det. Inte nog med att jag är trött, ögonen envisas med att glida ihop hela tiden, vore kanske mer lägligt att lägga sig i sängen ett par timmar till än att sätta sig bakom ratten. Men mamma ska köras till jobbet, sen tänkte jag sticka bort på Svågertorp och kolla lite rea innan det förhoppningsvis blir Bokskogen. Dagen avrundas hos mormor ikväll på middag, härligt värre.

Tusen tack Linda för att du kom igår, behövde verkligen lite "ali-baba-takter" för att få humöret i rätt balans igen.

Här har ni mig, i ett nötskal

Inte för att skryta men just nu känns det som om en ångvält backat över mig och sedan kört över mig bara för nöjes skull.
Jag hade en plan att jag skulle sticka ut till Svågertorp och våldgästa rean, men med tanke på mitt icke-våldgästande-humör tror jag att jag istället återvänder till sängen tills det är dags att bege sig till jobbet.

Det känns verkligen som om jag är historiens tråkigaste person i nuläget, men imorgon ska jag faktiskt vara social, är tanken åtminstone.
Jag, Kajsa, Joakim och tre vilda hundar ute i Bokskogen, kan det bli mycket bättre? Knappast. Frisk luft och trevligt sällskap är nått jag verkligen ser framemot och det vet jag att Eddie också gör.

Julpynt

Då var det dags igen.
Idag väntar mellandagsrean tillsammans med en god gammal vän och efteråt kallar jobb på en.
Målet på mellandagsrean är 2 par jeansleggings och ett par jeans plus julsaker, sen är jag nöjd.

Off we go!

Gladelig jul!

Eddie sitter i korridoren och filurar på mig, snart tar han väl ett skutt och attackerar min fot eller nått liknande.

Mätt och trätt efter alla julgodsaker jag fyllt kistan med, men känner jag mig rätt kan jag sleva i mig ett par skedar ris á la malta för gamla jultraditioners skull.

Hela dagen har jag sysselsatt mig med att jobba, men det har gått alldeles utmärkt. De fem timmarna imorse och likaså de nu ikväll har bara flugit förbi med mat, Kalle Anka och lite julklappar däremellan hemma hos mamma på rasten.

Det blev en riktig grand slam i år för mig, då tomten måste ansett att jag uppfört mig exemplariskt av min julklapps hög att döma.

Bland annat blev det mystofflor i dun, te-sil för lös-te, termometer ute och inne, en tunika, pengar, bäddset i satin (my favourite), en "rese-kaffetermos" för en och mycket mer.
Tusen tack mina nära och kära för alla fina presenter som alla kommer komma väl till användning. Utav en av kollegerna på jobb fick jag en liten grodprins med en krona på och på hans mage satt ett rött hjärta där det stod "Morgan" i.
Jag ska nämligen gifta mig med "Morgan på lagret" när tid och tillfälle ges.

Nej, nu låter det som om det vore bäst att man satte lite fart, bara minuter nu innan jag kör bort till mormor, tar en kopp glögg och hämtar hem mamma.
Imorgon får jag förhoppningsvis träffa Kajsa och ikväll är jag inte hundra på midnattsmässan. Känner mig en smula trött efter tio timmar i farten från tidig morgon till senare kväll.

God Jul i förskott

Dan före dopparedagen och här sitter man, utan julpynt och ingen skinka som myser i ugnen. Kan det vara så att självaste Grinchen varit på besök?

Nej det råkar bara vara så att jag ska jobba imorgon och ser det lite som en ursäkt. Min enda skyldighet imorgon (förutom att dyka upp på jobbet) är att infinna mig vid lunch hos mamma så vi kan käka lite tillsammans och sedan öppna paketen så jag tralla tillbaka till jobbet igen vid Kalle Anka.

Nej, nästa jul ska jag inte jobba.

AAAAAAH!

Sitter och snörvlar på jobb just nu och bara längtar tills klockan slår åtta så man får går härifrån.

Fy fan vad dåligt jag mår här just nu!

Jag drömmer om en jul hemma

Men det, mina kära läsare, förblir en dröm även i år. Är man utfattig kyrkråtta på upphällningen får man hålla sig till arbetet var storhelg för att tjäna in storkovan.

Anyway, så tragiskt ska det faktiskt inte bli, det brukar bli rätt mysigt när allt kommer omkring.

Linda sov över här i natt. Efter jag varit på fika hos Sandra med Natalia, mötte jag upp Linda för att traska hem till mig. Blev lite sushi, snacks och en hel roman tjejsnack som varade långt in på natten. Så Linda fick inviga soffan och jag fick sällskap nere på Limhamn imorse men hittade inget av värde förutom en vrålsnygg handväska som egentligen var i den perfekta storleken men ack utanför min budget. Om den finns kvar på rean efter jul kan jag införskaffa den, annars får jag helt enkelt överleva.

Nu ska jag överlista min pågående förkylning med en timmes sömn innan jag och Mr Edisson ger oss ut i kylan yet again. Jobb hela kvällen, sen morgon plus kväll imorgon. Julafton ser likadan ut.

Det lackas mot jul

Jösses Amalia vad trött jag är och ändå har jag inte uträttat nått stordåd idag mer än trängts i julhandeln och jobbat ett par timmar.

Mamma och jag rivstartade imorse på ett folktomt Mobilia med att i racerfart inhandla julklappar innan resten av invasionen skulle dyka upp. Kvart i tolv när vi gled ut från parkeringen var kaoset ett faktum.
Med mig hem fick jag lite underkläder, ett par leggings med dragkedja ner till samt ett urmysigt duschdraperi med stora turkosa/gula/svarta blommor och fjärilar (väldigt 60-tal, men perfekt för mitt badrum).

På vägen hem blev det in om mormor för att hämta lillskiten som tumlat runt i snön ordentligt och var helt slut. Hann med en kaffe innan det var dags att bege sig igen mot nya destinationer så som jobbet.

Allt var frid och fröjd, jag fick till och med tillfälle att baka lite halvfabrikerade pepparkakor och eftersom jag är en total katastrof när det kommer till alla bakverk av julkaraktär så blev det lite svart och lite mjukt, men de gick ner ändå.
Dessutom började brandlarmet, men tack och lov inte på grund av mig men hjärtat satte sig ändå på tvären i halsgropen.

Inför morgon dagen borde jag krypa i säng inom det närmaste eftersom det är morgonarbete som gäller och efteråt ska jag få följa med ut till Naffentorp och kika på Saras nya stjärna. På eftermiddagen ska jag vidare till Sandra och Natalia för myselimys för att avsluta med favorit Smulan hemma i soffan och en god film till det. På tisdag börjar jag först på kvällen så det blir en härlig sovmorgon ovanpå det.

Hej smärta

Vaknade för bara ett par minuter sedan av att någon stack in två sylvassa knivar på var sida i halsen, men när jag fick upp ögonen insåg jag att det var bara min onda hals som spelat mig ett spratt. Ingen lönnmördare kommer obemärkt in i min lägenhet så länge jag har alarmet Eddie - 2009 installerat.
Däremot är jag, till nästan hundra procent, säker på att jag håller på att bli förkyld lite lagom till julhelvetet brakar loss.

Snön tar inte heller hänsyn till oss första gångs körkortsägare utan fortsätter att vräka ner så man ska behöva bli dödssjuk på kuppen när man är ute och skrapar rutorna, eller ännu bättre, glider ner i ett dike i jakten på sista klappen.

Ska lämna Eddie hos mormor innan vi sticker iväg så tekniskt sett kan jag krypa tillbaka till sängen två timmar till, vilket jag tänkte också, jag ska bara kolla lite grann på Martha Stewart show som börjar strax på nian. Gosh, vad gammal man börjar bli.

Dagens agenda;
Köra och lämna Eddie hos mormor vid nio
Hämta upp mamma och köra till Mobilia efter
Plocka upp Eddie på vägen och hem till mamma på lunch
Jobb 14-20.30
Hem och nanna kudden, blir en tidig morgon imorgon

Av vänner, med vänner

Jag glömde berätta; igårkväll avslutades arbetsveckan (för normala, inte för mig förstås) med myskväll hos Tina tillsammans med hela ligan av partypolare. Glögg, pepparkakor och lussebullar avnjöts medan vi passade på att byta julklappar med varandra eftersom vi alla fyra lever ett ganska hektiskt liv och ses sällan. Av Hanna fick jag en söt liten sushi bok, hur man gör sin egen sushi med 100 olika recept. Det kunde inte bli mer passande och jag tänkte tillämpa några av recepten i slutet på januari när jag bjuder in tjejerna på en sushi afton i mitt förhoppningsvis färdigställda hem.

Det låter som en god idé.

La Amour

Ligger på mage i soffan och njuter av livet i små portioner.
Kan man vakna till något bättre än två bruna mandelformade ögon som ser kärleksfullt på en innan den lilla besten attackerar en med en uppsjö av pussar. Mannen i mitt liv, norwichterrier hanen Eddie, får mig alltid på gott humör oavsett vad.

Noterat är att snön ligger kvar och det är fortfarande kallt. Dessutom blev min soffgrupp äntligen upphämtad och jag kan framgångsrikt leta fatt på ett ordentligt matbord med tillhörande stolar.

Imorgon förmiddag har det utlovats ett besök på Mobilia och jag kan väl redan nu ladda upp tålamodet till max eftersom säkerligen resten av Malmös befolkning, med omnejd, tänkt samma sak. Min förhoppning är in ut så smärtfritt det bara går, med alla kroppsdelar i säkert förvar. Ett par nya jeans vore inte helt fel så det blir min budget against Malmös alla tomtar som kommer invadera Mobilia.

Min underbara moder kommer och fiskar upp mig och Eddie kring två så vi slipper halka iväg mot jobbet i snön. Eddies reaktioner på det vita fluffet har varit blandade, ena stunden är den livsfarlig iskall lava för att i nästa stund vara rent gudomlig att dyka i.

Om man skulle pilla i sig lite mat innan dagen tar fart kanske.

Jag är bra på det jag gör och jag trivs med det

Varje morgon jag stiger upp och vet att jag ska till jobbet känner jag mig innerst inne motiverad, det är min uppgift och jag känner mig behövd. Jag känner att det jag gör spelar någon roll för någon annan och även om jag inte alltid får ett tack (dagens pensionärer är SJUKT otacksamma, inte alla förstås, men många) så vet jag att jag uppskattas.

Där finns inga tvivel om att jag gör ett bra jobb, för jag får jämnt höra uppskattningar från alla möjliga håll och jag gör så gott jag kan för att sträva efter att bli bättre. Det ligger i min natur att dela med mig av min omtanke, även till de som inte uppskattar de eller när jag känner motstånd från tjuriga kollegor.

De senaste sex veckorna har verkligen varit ett mega prov i tålamod, uppmärksamhet, nogrannhet, arbetsmoral etc. ALLA mina sinnen har satts på prov, vare sig jag velat det eller helst velat springa därifrån. Jag ser ett slut på helvetet och räknar ivrigt ner dagarna till julafton då jag äntligen kan andas ut, samtidigt som jag ändå är stolt över mig själv att jag klarat denna prövning.

Men så ikväll fick jag mig en tankeställare då somliga fortsätter att förvåna mig. (Vem borde bli förvånad egentligen när människan är kapabel till att döda andra på de mest fasansfulla sätt utan någon som helst medkänsla). Min poäng är; somliga blir aldrig nöjda. Där finns folk som letar fel, och hittar de inget fel orsakar de kaosartat krig som går ut över alla.
Jag vet inte vad som sägs bakom våra ryggar, men min magkänsla säger att somliga är verkligen inte till att lita på, då de strävar efter att sätta dit en så det smäller om det.
Man försöker tala rätt för sig, men de letar kvickt upp en anledning till att vända allt emot en, i stil med en snara som snörper åt strupen.

Oavsett vad som kommer ske i fortsättningen tänker jag fortsätta hålla mitt huvud högt, jag vet att jag inte gjort något fel och ska jag vara helt ärlig kan jag inte se var man ska finna sin syndabock, men det är otäckt att de fortsätter leta.

Från det ena till något helt annat, jag slutar inte förundras av människans "gamiga" sida, ska ha, ska ha, ska ha!
Min soffgrupp åkte ut på blocket för sista gången imorse till det låga priset NOLL KRONOR, det vill säga "bortskänkes" i vanlig folkmun, och jag ljuger inte om det ringt MINST 50 unika nummer som alla gapar efter möblemanget. Så fort nått är gratis, ser folk inte produkten utan bara bokstäverna gratis. Sorgligt är vad det är.

En dam hade turen på sin sida och lät trevlig, så jag hoppas hon hämtar den imorgon eller i övermorgon som bestämt annars blir det till att kontakta nästa nisse som vill ha den.

Lady Gaga transa?

Så var den lediga dagen över och det är dags att återgå till arbetsvardagen, nästa lediga dag infaller nog först efter jul om jag inte är helt fel på det. Närmare bestämt den 28:e skulle jag tro. 10 arbetsdagar i sträck, piece of cake.

Till på köpet har svanken och nacken börjat krångla. Svanken brukar gnälla när det blir för kallt, då muskulaturen kring sista koterna är alldeles för svag och min mage är allt annat än vältränad, så jag har mig själv att skylla, men så länge jag inte sitter, står eller ligger för mycket brukar det reda sig ganska bra. Nacken däremot är en kvarleva från sömnproblemen jag alltid haft. Undermedvetet är jag extremt lättväckt har jag kommit fram till och minsta förändring i mina kvällsrutiner så sover jag sämre. Dock har det blivit bättre sen jag flyttade hemifrån och bara är ensam i hushållet om nätterna.

Frågan är om man skulle använda sin lediga förmiddag åt att ordna lite julkort. Igårkväll var jag riktigt taggad inför det, men nu känner jag mig inte lika inspirerad. Istället fortsätter jag lusläsa blocket annonser i hopp om att finna exempelvis det perfekta soffbordet. Något enkelt med förvaring under i ek med måtten 130x80x50 hade funkat perfekt. Eller till hallen; där ser fortfarande ut som en storm dragit förbi utan barmhärtighet. Det har gått så långt att Eddie blir alltför frestad när skorna inte står undangömda att han drar iväg med dom varje kväll.

Jag har kommit underfund med en hyffsat bra lösning för hallen med en klädställning från IKEA för dryga 1000 lappen, men jag är fortfarande lite kluven. Det blir en hel del pengar som rinner iväg med tanke på att jag inte ens handlat några indiska möbler till mitt sovrum. I och för sig nöjer jag mig ganska bra med två säng bord och en rejäl byrå, men det blir ändå en slant om man letar efter den äkta varan.

Vilka i-lands problem jag brottas med, värst av allt är att jag inte kommit på något att ge Hanna i 20-års present till på fredag. Några förslag på vad man ger sin bästa vän sedan flera år tillbaka som lägger all sin tid i stallet och avgudar Twilight? (På den beskrivningen låter det som om hon fyller 13 men så är icke fallet).

Effektivisera mera

Det blev en lyckad tillställning igår på jobb med glöggbjud.ningen av både vårdtagare och deras anhöriga, så jag hoppas att det blir lite av en tradition. Men det är klart, när det är järngänget som ordnar så blir det finnemang.

Denna dagen går i flitlisans tecken då klockan ringde redan lite över halv åtta för att tvätten skuller sorteras och ner i maskinerna. Sedan fortsatte jag med att renbädda, plocka ut Eddie, diska och fixa frukost.
Nu väntar jag bara på att tvätten ska bli färdig så att jag kan slänga in omgång nummer två och sedan bege mig ut till hästarna. Det blir bara en snabbis idag eftersom jag ska tillbaka och städa tvättstugan innan ett och sedan till mormor på middag. Ikväll hoppas jag innerligt att jag får hämta hem ett matsalsmöblemang jag funnit på annons.

Imorgon är det jobb som gäller 15:15-20:30 och dessförinnan ska jag ligga utslagen i sängen hela förmiddagen utan att lyfta så mycket som ett finger.

Där finns ett högre väsen som tänker på mig

Helveteshelgen är äntligen över, den är faktiskt slut. Nu ser jag bara fram emot fem timmars morgonarbete imorgonbitti innan jag tar emot en dags ledighet med öppna armar!

Men pricken över i:et idag är faktiskt när jag ska hämta bilen i garaget (efter en förbannat intensiv dag) och mamma lagt ut en matlåda till mig med sin delicious lasanga! Tro mig, jag var inte långt ifrån lyckotårarna när jag sedan kommer hem och placerar mig i soffan för att skåda att The Holiday just börjat på TV. Ett glas vitt och sedan är jag i himlen.

Julen på ingående även hos Grinchen

Vem tackar nej till extra timmar en helg man redan jobbar 19? Inte jag iallafall.
Istället ska jag klämma in 24 timmar i helgen delat på två dagar, so you do the math.
Som sagt, det kunde varit värre, jag kunde ha varit arbetslös men nu är jag inte det så dags att stoppa upp en socka i munnen och bita igen.

Trots att jag mest legat på sofflocket hela förmiddagen har jag fått lite nyttigheter uträttade.
Till exempel, innan såg där ut som ett bombnedslag i mitt badrum bland alla badflaskorna men nu står de fint uppställda på två hyllor som jag satte upp. Yes, samma hyllor som jag för ett tag sedan införskaffade på Biltema och vid första upphängningen föll ner i badkaret med ett brak. Men än så länge (och det är ändå tre timmar sedan de kom upp), sitter de fast och flaskorna är på plats.

Sen slängde jag ut min ljusslinga på balkongen som egentligen borde åkt upp redan första advent, men what the heck, den kom upp innan tredje åtminstone och lyser riktigt fint.
Soffbordet fick också se på julpynt när den nya julröda bordslöparen lades på, så hyacinten inte skulle känna sig så ensammen.

Jag hade en ambition att julpynta bloggen också men ack den smög sig, istället ska jag nog läsa lite innan färdtjänsten dyker upp och det är dags att bege sig till jobbet.

Ciao for now!

Äkta julstämning

12 frustande hästar som trissar upp varandra när de trampar i takt till musiken som skrålar ur högtalarna i det skita lilla ridhuset med en ridlärare som tjuter ut kommandon i falsett. Ryttarna är lika koncentrerade som det gällde liv eller död och var gång en rörelse genomförs på ett exakt minitiöst vis stige självkänslan och man ger det lilla extra.
Nästan varje gång jag ridit kadrilj på Molle fick vi ta täten, som jag önskar att jag satt barbacka på hans rygg igen och skumpade i takt till Last Christmas ..

Det är äkta julstämning för mig.

Detta är inte jag

Jag förstår inte hur jag kan vara så här förbannat trött?
Igårkväll kände jag mig pigg och alert fram till tolv slaget och kröp sedan därefter direkt i säng.
Nu, snart tolv timmar senare vaknar jag och känner mig totalt mörbultad. Dels känns det som om någon kört en bulldozer rakt över revbenen men i huvudet känns det som rena rama slagfältet. Aldrig att jag känt mig så psykiskt utmattad som nu och det är en ren välsignelse att inte behöva gå till jobbet idag.

Alldeles strax ska jag bege mig till mormor på middag och det känns också som en lättnad eftersom jag inte har så mycket som en brödsmula kvar i mitt skafferi.

En rolig grej hände förresten igår, jag fick ett samtal från Kajsa som lämnade Sverige för England i början på hösten. Jag saknar henne tokmassor och ser verkligen framemot henne hemkomst nästa vecka.

Ont i magen

Jag har sovit illa hela natten och det beror inte bara på att jag åt sent igår utan också för att jag oroat mig för morgonens arbete. Alltid samma visa; känner sådan avsky att gå till jobbet när jag vet att jag ska vara på ett ställe där jag verkligen inte trivs och kan känna mig bekväm. Istället måste man titta över ryggen konstant så ingen står bakom en och försöker hugga med en kniv. Otäckt, men så får jag tänka framåt istället, snart är det slut på detta helvetet, bara 13 dagar kvar sen slipper jag ifrån.
Tänk att ett avdelningsbyte kan göra så mycket ...

CSN - ett evigt strulande

Det osar cancer i hela köket men har man inget bättre för sig och man är vrålhungrig fungerar en påse popcorn utmärkt som måltidsersättare.

När N.C.I.S är slut tänkte jag dra ner och våldgästa Willys för ett mål mat, det lutar åt en fräsch sallad med kyckling och fetaost (det vill säga om ekonomin tillåter det). Måste få iväg brevet till CSN imorgon senast så jag kan få tillbaka mina pengar. Råkade vara duktig och i början på året datera alla fyra betalningarna så jag inte skulle glömma bort någon. Det var bara det att jag i augusti ångrade mig och bytade till att betala månadsvis men trodde inte jag skulle behöva ta bort den sista kvartalsbetalningen, vilket resulterade i att den drogs ändå i november. Dock är redan min årsskuld betald sedan oktober månad så det är 2282 kr som jag vill ha tillbaka, för även om de ska betalas in så känns det lite surt att bli av med 2000 just innan jul.

Off we go!

Som sagt, soffan är på plats, jag har överlevt helgen och brottats med Eddie nyss så jag fått klippt hans långa klor. Ska strax ner i tvättstugan, sen ta igen den missade sömnen från förra veckan och helgen samt hämta mamma från jobbet.

Halsen kliar irriterande, antar att den har något att förtälja, vilket säkert kommer lagom till nästa helgs långa arbetspass.

Äntligen en ny soffa

Sa jag tidigare att min lägenhet såg ut som om någon bosatt mig i en snökula och sedan skakat den? Då var det en underdrift i jämförelse med hur här ser ut just nu. Jag har två stycken soffor (en trea och en hörnsoffa), två fåtöljer (en liten clubfåtölj och en bjässe) plus fotpall och soffbord. Kanske vore det på tiden att slänga ut lite?
Faktum är att mamma troligtvis tar över soffmöblemanget jag hade tidigare redan på måndag och det innebär lite mer lugn och ro här hemma.

Blocket är rätt bra ibland, fick en snygg hörnsoffa i linne från IKEA för 3500 hemkörd nu ikväll, uppburen och ihopmonterad. Det kallar jag service.

Nu väntar sängen, lång dag imorgon men ledig på måndag.

Så här ser den nya soffan ut, nypris på IKEA idag är närmare 12 000 såg jag.

Tack tack tack tack .. tusen tack!

Igår var verkligen en suder-duper-mega-dålig-dag men som för att kompensera för mitt extrema lidande igår, fick jag en kanontrevlig dag igår.
Morgonen var förstås inte på min sida, men den fruktade förmiddagen på jobb flöt på utan större hysteri. Jag behöll lugnet, svalde och slog dövörat till och vips var klockan tolv och dags att byta tillbaka till mina "hemtrakter". Tusen tack underbart söta kollegor inne på enhet fem, ni vet verkligen hur man förgyller ens dag och får en ledsen flicka att le igen.

Jag ska inte skriva för mycket, eftersom inget är officiellt än, plus att det mesta går åt helvete när man tar ut segern i förskott, men det ser banne mig ut som om det ska lösa sig för mig nästa år. Kanske är det slut på häng och fläng.

Nu väntar 19 timmars arbetshelg på mig, och ni anar inte vad jag ser framemot det ..

Lika motståndskraftig som en fjäder i vinden

Denna dagen har gått moll, från att jag stigit upp till att jag retrerat tillbaka till sängen. Hur mycket motstånd ska en och samma person stöta på under en dag? Ibland känner jag mig så vilsen och ensam att ord är otillräckliga.

Dagens hatobjekt; Män (i största allmänhet - chefer - killar i växeln på banken - fadersfigurer)
Dagens lyckopiller; Eddie, alltid detta lilla livet vars svans viftar frenetiskt oavsett om det regnar eller solen skiner. Källan till allt gott i mitt liv just nu.

Det blev jobb tur och retur, jag vet inte hur länge till jag orkar på den missunnande avdelning jag är just nu. Det känns allt som oftast som om man vacklar i en mörk fuktig tunnel utan ljus och jag vill inte att det ska vara på det viset, för på det stora hela trivs jag på mitt jobb.

Måste fortsätta ta djupa andetag och stänga av mig, bara jobba. Tekniskt sett är det bara 15 dagar kvar, sen är jag fri från skitsnack, dålig arbetsmiljö och noll laganda.

Mamma skjutsade mig hem och när kom innanför dörren rasade jag rakt ner i sängen och sov fyra timmar, inte speciellt genomtänkt, men ack så välbehövligt.
Sen dess har jag käkat lite kvällsmat (knäckemacka med blodkorv, nya grejen) och bestämt med Linda att vi ska åka till Burlövs Center imorgon eftermiddag. Trots att båda är fattiga som kyrkråttor, skadar det aldrig att kika sig omkring lite, behöver fokusera tankarna på annat håll. Sen råderdet jobb hela helgen, lördag 7-16:30 och söndag 7-20 (jag jublar inombords .. inte).

Dunderklumpen rider (ramlar) igen

En lite rolig anekdot som hände ute hos hästarna tidigare idag var att när jag skulle ta in dom höll jag på att falla inte mindre än tre gånger i leran (i stallet står fyra hästar, en åt gången, alltså var jag klumpig till åtminstone 75 procent!).

Med min sedvanliga tur stirrar första hästen upp sig innan jag ens har hunnit öppna grinden vilket medför att jag trampar snett i den förbannade leran och snubblar till rakt in i stackars hästapållen som tar ett förvånat skutt i motsatt riktning. Tur i oturen återfår jag balansen och traskar in med nervvraket studsandes vid min sida.

Ut igen för att hämta häst nummer två, en lugn krake i sina bästa år som troget väntar på mig vid grinden. Dessvärre har jag inte lärt mig av tidigare misstag utan klampar högmodigt rakt ut i klaveret ännu en gång fast denna gången lyckas jag med den fantastiska bedriften att vänster benet glider hastigt framåt så att min tyngd istället flyttas bakåt, vilket resulterar i en kedjereaktion och jag svingar grimskaftet i min vänstra hand rakt bakåt, så förvånandsvärt pricksäkert att jag träffar min egen vad med metallhaken. Med full kraft förstås.
Hästen tittade på mig rakt framifrån och gav mig en blick som på något vis sa; "Vad sjutton sysslar du med?!" och det kan jag lova, det undrade jag med.

Särskilt när jag ska hämta in näst sista hästen och tänkte ta det försiktigt. Istället trampar jag snett i ojämnheterna och kör en hederlig gammal glidtackling rakt in i staketstolpen för att jag var livrädd att ramla in i själva elstängslet (som jag för stunden glömt att jag redan stängt av innan jag tog in kreaturen).
Med andan i halsen kom jag på fötter i precis rätt stund.

Sist men inte minst, var det dags att ta in allra sista hästen, jag praktiskt taget kröp ut i dyngan och gick myrsteg tillbaka med den snälla kusen. Det är vid sådana här offantliga klumpigheter som man är oerhört tacksam att man hänger på det lilla stall som man faktiskt gör, men en idé vore kanske att lägga singel ut till hagarna?

Ska vi gäspa i takt?

Har lyckats roffa åt mig brorens högteknologiska dator och tänkte knåpa ihop ett inlägg innan jag får på huvudet för att jag vistas i hans rum iförd ridkläder.
Nej jag har inte flyttat hem igen, skulle aldrig komma på tanken, men bil saknar jag och då får man låna mammas när man inte kan promenera eller cykla. Skulle som sagt ut till djuren efter jobbet och då kan en bil inte vara mer än nödvändig.

Ska strax tralla hemåt i kylan, men jag ska inte klaga. Luften är så mycket lättare att andas så länge det är så här kallt. Mellan 5 plusgrader ner till 3 minusgrader är tillåtet, sen går det bara utför och man måste ta på sig alldeles för mycket kläder.

Vet inte om det blir någon fika idag med Hanna, än så länge totalignorerar hon mitt sms, men jag ska inte vara den som är den. Vill jag kan jag vara omåttligt störig, terrorist nummer uno var det ja!
Annars blir jag inte jätteledsen om jag får stanna hemma ikväll, har en del att göra i min stökiga lägenhet plus att det är Grey's klockan nio och jag har fyllt på förrådet med nya näsdukar.

So long lovers!

Sista skriket

En liten snabbis innan det är dags för sängen igen (det lät skumt, men låt gå). Har faktiskt en kanonbra bok jag fått låna av Stina som jag börjat läsa på och den har fångat mig totalt, Babbeldrottningen av Meg Cabot, klart läsvärd för oss som uppskattar Marian Keyes och Martina Haag-humor.

Jobb rullade på, nu är det bara morgonarbete som gäller fram till och med torsdag nästa vecka skulle jag tro. Snacka om att jag kommer vara mer död än levande mot slutet, för många morgnar i rad tar knäcken på mig.

Imorgon verkar bli en rätt hyffsad dag, först jobb, sen stallet och kanske en fika med Hanna på kvällen. Ack vad vi älskar att fika, men man får belöna sig ibland.

Måns Zelmerlöws senaste, j'ai adore!
Elton John, Your song, så varm och innerlig. Kärlekstrams.
Küss