Ett lyckopiller i sänder

Hängde med Anna en stund innan idag, först agility träning nere på klubben med Eddie som visade på talang hur man INTE hoppar igenom däcket. Vi får helt enkelt träna mer på att hoppa över enkelhinder (utan att överanstränga hans små ben).
Annars tycker jag han har blivit mer lyhörd och uppmärksam på mig som förare, eller så hade han bara en ljus stund nere på banan.

Efteråt krängde vi lite på gården och snackade allmänt tills tiden flög iväg och det var dags att bege sig till jobb för min del och till stallet för Annas del.

Long gone

Det känns tråkigt att behöva glida ifrån Hanna igen, vi som varit vänner så länge, men samtidigt känner jag hur pass olika vi blivit och ingen av oss har tid eller ork att umgås.

Jag vet att det är en fas, så är det alltid, men för varje fas vi går igenom kommer vi allt längre ifrån varandra. Ibland kan det kännas ruskigt bra men på sistone har det bara känts klumpigt och trevande, nästintill ansträngt.

Blev vuxen lite tidigare än väntat

När blir man egentligen vuxen?

Som äldst i syskonskaran av tre barn (med två yngre bröder) fick jag tidigt lära mig vad innebörden av ansvar betydde. Ett färskt minne var när jag som nio-åring fick ta med mig mina bröder, sex och tre år till lekplatsen i kvarteret för att mamma och pappa skulle få bråka ostört.
Min mamma gjorde så gott hon kunde, men jag har alltid varit medveten om att det finns ingen annan än jag själv som jag kan lita på till 100 procent. Min lycka och framgång beror inte på någon annan än mig själv och min strävan att vilja.

Många i min omkrets vill säkert, men har inte karaktären till att lyckas sträva framåt. Gång på gång påminns jag om hur viktigt det är att vara driven och ansvarsfull för att man ska kunna komma någonvart.

Startskottet för mig blev tragiskt nog när jag fick lämna tillbaka min högt älskade foderhäst. Även om jag skulle offrat mitt liv för att ha honom här igen, så var det inte mer än rätt och realistiskt att han fick åka tillbaka till sin ägare i Danmark därför att jag blev mer medveten om min ekonomiska situation samt insåg att det blev ohållbart att jag som tjugoett-åring skulle fortsätta bo hemma.
Resultatet blev att eftersom jag la hästarna på hyllan kunde lägga full fokus på mitt arbete, ordna en lägenhet, skaffa mig körkort (som jag stolt nog betalade helt på egen hand, fast det gör jag förstås med allt) och senare även köpa min efterlängtade lilla valp Eddie som idag är nio månader exakt.

Jag tror på drömmar, det gör jag visst, men samtidigt måste man hålla huvudet ovanför ytan och inte segla för högt upp i det blå.
Jag ville bli ridlärare när jag var liten och även om ridande barn värmer om hjärtat är det troligtvis ingen framtidssatsning på grund av den dåliga lönen yrket genererar. Plus att det inom hästvärlden finns alldeles för många oärliga människor som endast utnyttjar naiva ungdomar.

Ponny allsvenska div1

Troligtvis hinner jag ner en sväng till Vellinge imorgon för att kika på ponnyallsvenskan och Naffentorparna tillsammans med Sara och eventuellt Nenne, innan det är dags för jobb 14:00-20:30. Längesedan man var på en ponnytävling.

På måndag är det jobb i vanlig ordning sen under tisdagen tänkte jag klämma in jobb, en tripp med Sara på jakt efter ridhjälm till henne och promenadskor till mig i Skåneområdet (det lutar åt MyOne, Flädie ridsportbutik samt Borgebyskor), en fika med Nina på gården och sedan catcha upp lite med herr hund innan vi ska träna på kvällen 19-21. En upptagen dag med andra ord.

Hingstvisning?

Efter många om och men kom vi till slut fram till Flyinges hingstvisning (om än försent, eftersom ingen i bilen hittade från Staffanstorp till Flyinge).

Tyvärr var de fyra första hästarna inget vi missade och resten av uppvisningen höll samma klass. Ingen häst var riktigt "wow!" mer än möjligtvis Callahan VDL, som dessutom är hopphingst och inget som intresserar en dressyrtant som mig. Nej, det var bättre förr, men vad vet jag dagens stoägare kanske efterfrågar just sådana hästar som visades upp igår.

Irriterande; folk som kör över andra och tycker alldeles för bra om sin egen stämma.

Jobb i vanlig ordning idag, är inte ledig på 3 veckor framöver skulle jag tro, eftersom jag klämt in en del extra pass nu när jag ändå bara jobbar 100. Missförstå mig rätt, jag jobbar 75 procent i veckorna och 25 procent på helgerna och hinner därför klämma in extra timmar både på veckodagar och helger.

Tänk om jag skulle varit arbetslös, jag hade blivit tokig. Jag som alltid varit van att jobba och ha en stadig inkomst hade aldrig fixat att gå och dra benen efter mig. Jag tror också att det handlar om att jag fått lära mig tidigt om värdet av pengar vilket har medfört att jag känner stort ansvar. Utan pengar; ingen lägenhet, inget liv.

Gött mos

Lönen är på kontot och arbetet är slut för dagen, nu väntar bara en sen lunch i vårsolen på terassen sedan är det jag som tar hunden och följer med ungdomarna som ska rida ut en sväng.

Vid fem tiden är det dags att bege sig mot Staffanstorp och fiska upp Hanna innan vi sticker till Flyinges årliga hingstvisning.

Full fart mot ljusare tider

1. Det är LÖN imorgon!
2. 05:45 imorse, när jag traskade ut till djuren, var det redan ljust.

Efter jobb funderar jag på om jag ska ta Sandra och Eddie med mig ner till Skanör och gå en sväng längst stranden. Vi får helt enkelt se.

Tango by Eddie; två steg fram ett steg bak

På gårdagens unghundskurs skulle vi bland annat byta hundar och sedan passera en mötande hund med tilldelad hund vi vår sida utan att vår hund skulle dra mot mötande hund. Jag tilldelades en nervig dobermanntik som höll på att krypa ur skinnet så fort hennes matte lämnat över kopplet till mig. Hunden betedde sig på alla möjliga vis och var nästintill okontaktbar så fort hennes matte gick 20 meter framför. Snacka om brännmräken i handen efter hennes äckliga nylonkoppel.

Iallafall, instruktören frågade efter i gruppen om någon hade koll på inkallning. Utan att tänka mig för räckte jag käckt upp handen och fick demonstera inför gruppen vad Eddie och jag kunde. Eddie, som i normala fall gör oklanderliga inkallningar, bestämde sig för att sätta terriersidan till och när jag ropade "hit!" stack Eddie bara ner nosen i gräsmattan och snusade efter löptikar. Gissa en som kände sig riktigt dum.

Men i det stora hela var Eddie skärpt under största delen av tiden igår, mycket bra ögonkontakt och fokus. Bäst tyckte han nog det var i slutet, när kursen var slut och vi på hemvägen gick in om agilitybanan och tog ett par tunnlar och någon slalom.

Idag, på vägen från jobb, hände något otäckt. En kvinlig cyklist hade blivit påkörd av en annan cyklist bakifrån och hamnat snett med foten så att den brutits vid ankeln. Tack och lov hade där stannat en annan förnuftig karl som höll ordning på situationen medan jag försökte trösta kvinna som var en aningen förtvivlad över hur hon kunde vara så klumpig. Det var inte mycket jag kunde göra, mer än att prata med henne och försöka trösta så gott det gick, men det kändes ändå betydelsefullt och i sådana stunder är jag helt övertygad om att hjälpa människor är något jag vill fortsätta med.

Eddie fick stanna hos Sandra nu eftersom han inte kan vara här ute på gården när gårdshunden är här (gårdshunden är ovanligt hanilsk). Istället packade jag in gårdshunden i bilen och stack en vända till bokskogen och gick 3 kilometer där i rask takt med en överlycklig hund farandes runt omkring mig.
Väl hemma fortsatte jag ner till Bunkeflo och träffade en gammal stallkompis och hennes hund som jag inte sett på evigheter, så blev det ytterligare en kort sväng.
Tillbaka på gården slank jag ner i ett gudomligt skönt bubbelbad och nu väntar jag bara på att min rumskamrat ska dyka upp så man slipper sitta ensam.

Eddies allra första utställning

Så var det dags, söndagen den 21:e mars på Malmö Mässan, Eddies entré i utställningsringen sköttes med bravur. Eddie och Anneli var superduktiga tillsammans och fick med sig hem en BIR-rosett (Eddie var ensam valp) men också ett HP (som inte domaren tvunget behöver dela ut) samt en kär liten pokal.

Efter många timmars väntan var det dags för final i stora ringen där Eddie tyvärr inte gick vidare men både jag och Anneli var nöjda med dagen ändå. För att vara första utställningen verkade Eddie stortrivas. Nu återstår bara att planera fler officiella samt inofficiella utställningar för vår del och jag måste träna mer utställningsträning med Eddie då jag ska visa han i fortsättningen.

Igår tog vi en nostalgitripp, bara jag och Eddië, på kvällen ut till Klagshamns udden för att kika ltie i stallet och på lektionerna. Det är inte utan att man kan sakna den gamla goda ponnytiden när man var naiv och lyckligt ovetande om livets alla krav.

Gerard O'Shea-kurs

När jag var hos Eddies uppfödare tipsade dom mig om att gå en kurs för den eminenta handlern Gerard O'Shea, som ett fåtal gånger om året håller mycket populära kurser i handling här i Sverige.

Kurstillfället skulle inte bli förrän i oktober, men så snokade jag lite, och givetvis hade Anneli varit i farten och funnit ett tillfälle i Svedala den 8:e till 9:e maj. Snabb som en oljad blixt fick jag iväg ett anmälningsmejl och jag fick svar redan idag att jag kom med. Det ska verkligen bli spännande och jag ser framemot det.

Träningsstart!

Så var träningssäsongen igång igen för lilla Eddie. I tisdags drog unghundskursen igång med en spännande instruktör som verkar vettig och jag tror på en intressant kurs. Kände mig såpass inspirerad när jag gick därifrån att jag dagen efter befann mig nere på fältet tidigt på morgonen och tränade lite på egen hand. Eddie är lika duktig som han är vimsig och envis, så allt nytt blir en utmaning.

Gårdagen spenderades i Snogeholm där Eddie fick träffa syskon och familj plus fixa frillan lite (till Eddies stora förtjusning). På söndag gäller det.

Snart är det vår, det känner man i luften

Hade en sådan konstig dröm i natt, konstig därför den var så verklig att man kunde ta på den. Att bli sviken av någon man litar på, känna hur den man har närmast vänder en i ryggen utan att se sig om. Det sved, vaknade fyra och kunde inte somna om. När klockan ringde tio över sex kände jag mig inte mycker klokare trots att jag grubblat problemet mitt itu om och om igen.

Jag blir så här en gång i månaden, en vecka åt gången. Alltid, det slår aldrig fel. Humöret dalar, motivationen sjunker och minsta motstånd krossar mig totalt. Denna kommande vecka måste jag fokusera mer på mig själv, lägga tid och kraft på träning, sund kost och koncentera mig på att må bra. Göra saker som får mig att må bra och INTE HÄNGA UPP MIG PÅ SMÅSAKER! (vilket jag gör för tillfället alldeles förskräckligt).

Nästa vecka ska Eddie ställas ut för första gången; 21:e mars - Malmömässan - ring 3 - nr 23 - ca 10:45. Anneli (min klippa!) ska visa honom och jag håller alla tummar och tår för ett blått band (HP; Hederspris) samt en bra bedömning. Skulle han gå vidare, kommer jag kräkas av nervositet.

På onsdag tar jag Eddie med mig till Snogeholm, han ska trimmas en extra gång innan av uppfödaren bara för säkerhets skull så att han itne växer alltför mycket ur frisyren. För min del återstår ringträning, tandvisning och att få Eddie till att stå (nu sätter han sig så fort jag ställer upp honom).

Det börjar bli lite fason på min lägenhet också. Igår fick jag hjälp att sätta upp mina lampor i fönstert och har jag bara tur ska jag ordna mina ärenden på IKEA kommande vecka också. Snart är det vår!

So far so good

Så börjar även denna helgen lida mot sitt slut, dock har jag arbetat på i vanlig takt eftersom jag har lite svårt för det här med helgfirande. Den bästa ledighet jag kan unna mig i nuläget är en kopp té uppkrupen i soffan framför gamla O.C avsnitt med duntäcket runtomkring. Definitivt något jag föredrar.

Istället för att jobba kan jag fylla i vad som hänt idag. Dagen började med en närmare två timmar lång promenad längs Limhamn med Sandra och Eddie. Vädret var helt ok, men lite väl blåsigt på sina ställen. När jag kom hem ramla jag rakt ner i soffan och hann med två eller tre avsnitt av O.C (ja, jag är helt fast) innan det var dags att sticka ut igen till jobbet. Här är jag nu, och strax ska jag bege mig hemåt igen för att avsluta denna helg på samma vis som den börjat, i soffan såklart!

På morgondagens agenda finns bland annat träning, jobb och förbereda inför tisdagens utflykt till ULLARED! Kan knappt tro att det var så längesen jag var där (i oktober förra året) men nu blir det åka av det tillsammans med de trogan arbetskamraterna. Ska försöka att inte shoppa upp hela min förmögenhet, men kan inget lova. Jag har alldeles för mycket pengar på kontot för att åka till Ullared egentligen, men tror att jag ska placera om dom lite så jag slipper onödiga utgifter.

By the way, jag skulle kunna döda för en hamburgare från BK just nu. Bit ihop!

Right now relax

Sitter och väntar på att fröken Flygare ska höra av sig, kanske hinner vi en träningstur med vovvarna. Gud vet att det behövs, Eddies sellektiva hörsel har blivit ett problem utöver det vanliga. Funderar på att införskaffa en guldhamster till unghundskursen, tror den kommer göra sig bättre där bland schäfrar, goldens och rottisar.

Nej Eddie är rätt grym, han bara glömmer, ett känt killfenomen.

I vilket fall som helst, idag har det varit en helsatsningsdag på mig själv. Sovmorgon, kaffe hos mormor, träningspass i gymmet, myst med Hannan och O.C och nu väntar träning med Eddie ikväll.
Helgen består av jobb och lite relax-soul-searching-something. Vi får se.

Vår vår vår!

Det är verkligen en strålande dag i all bemärkelse, vädret är kanon och humöret är på topp. Drog mig för att träna imorse eftersom sängvärmen höll mig fängslad men så bröt jag mig loss och kom iväg. Armarna och benen fick sig en ordentlig omgång idag och nu, efter snart två veckor med regelbunden träning börjar det ge resultat. Jag orkar mer och framför allt ger jag mer vilket känns kanonskönt. Första veckan känns alltid allting nattsvart och tungt, men det är bara att härda ut, det kan bara bli bättre.

Efter gymmet tog jag ut Eddie en sväng runt småbåtshamnen, vädret är verkligen underbart! Solen värmer och fåglarna kvittrar. Jag vet att man inte ska ropa hej än, med tanke på att det toksnöade igår, men det känns som om våren lurar bakom hörnet.

Ja tack till tunnare kläder och längre dagar.

Eddie ligger och surar på sängen, här hemma hos mamma, för att han inte får sätta tänderna i den feta katten som retar han i fotändan. Kanske ska rädda Bullen från att gå en säker död till mötes.