Bloggbyte

Man loggar in i godan ro här på morgonen och vips - allt är förändrat! Hittar varken hit eller dit, allt ser skumt ut. Byter blogg till

Som en skållad råtta på språng

Det är verkligen tema-känslan för dagen, hela tiden steget före i tanken och idag gick det faktiskt bra. Jag hann med allt som planerat utan att bli helt förstörd. Tog gymmet direkt efter jobb och hann med en hyffsat lång morgonpromenad med de två små lurviga på morgonkvisten innan jobb.

Trimmade Rödluvan lite i ett överhettat ridhus idag, räckte med 40 minuter så vart vi båda plaskvåta men ack vilket nytta passet gjorde. Gårdagens uteritt hade nog satt sina spår för hon kändes lyhörd, lösgjord och kvick i bakbenen redan från början - härlig känsla när man får den känslan omedelbart man sätter sig i sadeln. Tog sedan in hästarna och fodrade dom innan jag cyklade hem, har denna månad lyckats med bedriften att ta in-och ut hästarna 15 gånger mer än de två gånger som är obligatoriska, här ligger vi inte på latsidan direkt.

Nu är det TV-mys framför Svenska Miljonärer med vovvarna sidan om som gäller, ska erkänna att John Blund är och knackar på men han får vackert vänta en halv timme till.

Helgen som gått

Det verkar som om det uppskattas när jag skriver om Spikens komiska bravader så här kommer dagens mindre lyckade påhitt av min finurliga hund. Spike har ju sedan tidigare en förkärlek till ulliga ludna saker, men det är ingen nyhet. Så imorse när han gnydde strax efter klockan sex knep jag envist ihop ögonen och bad han sluta. Totalt obekymrade fortsatte Spike gny, så med en viss möda släpade jag ner honom och släppte ut han. Det blev en kiss och ett par ärevarv runt huset innan han insåg att inte ens katterna stigit upp och han återvände upp till ovanvåningen och sängen. Klockan sju var det dags igen; som en uttråkad fem-åring börjde Spike vanka av och an genom rummet med tunga tassar och flåsandes som skulle kunna väcka döda. Pedagogiskt och tålmodigt (my ass, jag var trött som fasiken) röt jag åt han att sluta, vände på mig och somnade om. Vaknade tvärt bara en kort stund senare av något eller någon som bakom min rygg slets i stycken. Spike hade tagit tillfället i akt och "fångat" Elisabeth ulltovade ängel som enligt Spike, när han senare försökte förklara vad som hänt, stått uppe på bokhyllan och retat gallfeber på Spike. Som den handlingskraftige valp Spike är slet han ner eländet och började massakern med att slita ängeln i stycken. Ull, stoppning och gud vet allt låg spritt över sovrumsmattan och Spike frustade förnöjt över sitt maskulina verk tills han såg mattes svarta blick och blev genast lika liten som en femöring i hörnet av rummet. Om blickar kunde döda skulle Spike blivit korsfäst illa kvickt men när Elisabeth bara skrattade bort det med att "det var ju tur att det inte var någon katt" så kunde jag inte låta bli att le åt Spikes makalösa upptåg.

Annars har helgen varit fylld med otroligt god mat, långpromenader i skogen, bad i uppvärmd tunna och bara massa mys som det ska vara när man är borta. Man blir alltid så väl omhändertagen och känner sig välkommen hos mammas kusiner att det är riktigt vemodigt att åka därifrån. Imorse firades också min lilla mamma som fyller år på bästa manér med smarrig tårta. Nästa gång får Eddie också följa med som fått spendera helgen hos mormor eftersom där var en löptik i huset. Vad som förvånade mig mest var Spikes sätt att hyffsat lätt anpassa sig till flocken med tre flattetikar, som regerade med järnhand. Inte alls dumt för en liten uppnosig valphane som behöver veta sin plats. Tycker det är helt okej att låta tikar uppfostra Spike så länge de är som Elisabeths hundar - rättvisa och konsekventa och inte som andra tikar kan vara - uppkäftiga bitchar som far på allt och alla utan direkta anledningar. Helgen har iallafall varit hur underbar som helst och jag längtar redan till nästa gång vi ska åka dit, skogen är mitt kall!

Spike och jag på lördagskvällen ute i skogen

Tiden går

En matta för 1500 - död! Avrättad i 40 graders värme, syntettvätt inte så begåvat. Vila i frid älskade hallmatta, Spike kommer sakna dig om du inte återhämtar dig ute på balkongen inatt.
Eddie har tagit in på pensionat hos mormor, det blir lite mycket för hans lilla huvud med både löptikar och skogsluft i samma veva. Spike och jag ska däremot gå på älgjakt, efter vi gjort Ullaredet osäkert. Grattis till alla syskonen - idag blir Harry Potter-knoddarna nio månader.


Det började ju så bra, vad man då inte visste ..



.. var att han egentligen var en ulv i fårakläder - redo att skrämma Kallekanin på flykten!

Håll tummar och tassar

Nu är Lilla My parad med Eddie, går allt som det ska blir det valpar i juni, men bägge två är "gröna" och gud vet allt som kan hända - det vore bara så himla kul om det blev något. Dessa dagarna med Lilla My och hennes ägare Meta med Dogmobilen (hennes eget smeknamn på sin bil, extremt passande med tanke på att den rymmer fem hundar) har varit toppen! Har fått tips, råd och massa inspiration till träning och så har vi avverkat ett par liter kafffe uppblandat med annat hundsnack. Blir det valpar kommer jag absolut åka till Stockholm för att hälsa på, tror jag gör det ändå för Meta är definitivt en människa jag vill fortsätta hålla kontakten med - så positiv, kunnig och rolig.

Bild på Lilla My när hon är hos mor sin och praktiserar.

Pippi Långstrump

Ridning är timing, känsla o ödmjukhet - inte stålben. En häst kan känna en fluga på kroppen men en ryttare kan inte bära en 600 kilos häst. (Undantaget är förstås Pippi Långstrump).

Hjälmdilemma

Vet inte hur det kommer sig, men märkte när jag red idag hur mycket min hjälm bara glider hela tiden, vips är det mörkt som i natten och man ser inte ett smack. Det är dags att införskaffa en ny - snygg men inte för prålig (har ingen lust att se ut som plåtniklas på upptäcksfärd). Har alltid varit svag för sammetshjälmar (förr var det status på ridskolan nämligen) men har även insett att luftkonditioneringen är lika med noll och jag som svettas som en gris kräver fritt drag. Inte nog med att jag svettas under hjälmen (den luktar inte hallon om vi säger så) jag ser även ut som "hej-herr-kantarell" i 90 procent av dagens utbud av hjälmar. Det är en tuff värld i hjälmdjungeln men en ny hjälm ligger i toppen på önskelistan inför FHS-12.

Helgens bravader - träning och tävling

Helgen har som alltid gått i rasande fart, men när man har semester känns inte måndagsångesten lika påtaglig.
I helgen har det varit mycket hund och häst, det började med lördagen och stallet gånger två. Först utsläpp och sedan tillbaka igen för att rida lektion. Bitarna har verkligen börjat falla på plats - utan hjälptyglar i form av thiedermantygel gick Chili som en klocka. Kan inte fatta att jag för ett år sedan satt upp på henne och knappt hittade styrningen med ens ett pelham och idag har vi påbörjat skolor på endast ett tränsbett. Hennes galopp har utvecklats något enormt från att ha galopperat på stället till att faktiskt täcka mark samt vinkla bakbenen, inte illa för en dam som de senaste åren stelt och styvt protesterat sig fram. Sedan jag började rida för Marie i februari i år märker jag enorm skillnad på min ridning - Marie är expert på att förmedla en känsla och kommer med konkreta förslag med övningar som jag själv känner ger resultat. Jag tycker hon är helt fantastisk och känner verkligen att jag har hittat rätt. Mot slutet av lördagens lektion fick jag glädjetårar i ögonen och log superdupermega fånigt medan Marie hon bara skrattade - hjälp vilken fin häst jag har.

På kvällen blev det bio - Hunger Games - med tre tjejkompisar. En bra film, lagom mycket våld, lagom mycket spänning av vad jag mäktar med. Absolut en film som är sevärd på bio.
Det blev rätt sent och en ännu tidigare morgon därefter väntade. Satt till häst redan innan nio för att hoppa lite tillsammans med Hanna. Fick till ett par bra språng, när piloten koncentrerar sig är hästen på hugget. Provade att rida på vanligt bett istället för hackamore som jag gjort tidigare i hoppningen (därför jag känner att hon "krullar" ihop sig för mycket). Chili blev stormförtjust i sin nyvunna frihet och kycklingen i mig skrek "stopp, stanna hästen!!" men Hanna var på mig om att fortsätta hålla om men höll med om att det till nästa gång vore klokt med en martingal. Chili var som sagt på hugget och inte det minsta tveksam utan dundrade förnöjt fram.

Efter stallet var det snabba ryck, halv elva styrde vi kosan mot Lund och dagens rallylydnadstävling. Eddie och jag gjorde debut medan de andra invanda i gänget lugnade våra nerver och hjälpte till. Sex ynka poäng från att bli godkända tar vi nya tag. Eddie är inte den mest förigaste eller lättmotiverade hunden och jag får absolut inget gratis (han är inte terrier för inte) därför är jag nöjd med dagens runda trots vissa tapp. Givetvis var det gassande sol och gräset var förstås inte klippt vilket inte är till en fördel när man har en hund vars ben är kortare än en äppleskrutt.
Påhejad av Eddies blivande svärmor fick jag blodad tand och ser framemot fler tävlingar.
När den långa dagen äntligen gick mot sitt slut, körde vi tillbaka till Limhamn och Eddie fick äntligen träffa sin tjej, som han även ska träffa idag för säkerhets skull. Jag håller tummarna för att det blir valpar, tror allt att det kan bli en bra kombination. Oavsett är jag glad över att ha träffat Meta, Lilla Mys ägare, en störtskön person med öga för hundar och hundsport. Med enorm kunskap och stort kontaktnät hoppas jag vi ses fler gånger än bara under kärleksmötena (synd bara Stockholm ligger så förbaskat långt ifrån Malmö).
Senare under kvällen kom Hanna och vi såg Ponnyakuten tillsammans och planerade våra intåg i programmet, mitt problem är att Chili har öronen bakåt när man kommer i stallgången, ett livsavgörande problem Tobbe med all säkerhet kan få bukt med.

Nä, nu har jag babblat färdigt, dags att rasta hundarna och sedan bege sig mot stallet och hästarna.

Dagens lektion

Var den bästa någonsin - nu känner jag att vi är på väg!

Äntligen

Fick till en bra start på ledigheten och har ännu inte märkt av fredagen-den-13:e-klichéen när jag hunnit städa av hela lägenheten (med allt vad det innebär) samt tagit tag i ett sex månaders långt dåligt samvete; Eddies päls. Trimmade ner han helt och hållet nu för att den ska hålla någon månad och har sedan försökt bada av resterande lös päls eftersom han fäller kopiöst efter trimning. Spike fick också sig en omgång med borsten och saxen, vet inte riktigt hur jag ska få till hans "frisyr" men glad amatör som jag är försöker jag.
Efteråt åkte jag iväg och spårade, Spike vet fortfarande inte riktigt vad jag kräver och jag ska leta rätt på en nybörjarkurs i spår, kanske över en helg bara? Vore ett kul sätt att aktivera han på. Jag som trodde jag skulle ha råd att gå till frisören denna månaden - ha det kan jag fetglömma! Men djuren går alltid först, håret kan man fästa med en gummisnodd i värsta fall.