True colours

Nu sitter jag här, fem över nio en lördagsmorgon, i mitt eget soldränkta vardagsrum framför TV:n med en mastig frukost. Det enda som roar på dumburken dock är ett danskt barnprogram och det tittar jag mest på för att programledaren är småsöt. Det känns väl lite så där ..

Inatt, när det regnade och blåste som mest, vaknade jag med ett ryck (mest för att fönstert höll på att blåsa in). Mindes då att jag drömt hur skumt som helst nyss, att jag stått i kassan på ICA och skällt ut samtliga i hela affären och att jag svurit som en borstbindare (kan det vara mitt undermedvetna som ville ge mig en fair bild om hur jag betedde mig igår på IKEA när jag inte fick som jag ville?).

Jag lyckades dock somna om men när jag vaknade imorse kände jag bara känslan av att sakna någon. Så kom jag ihåg varför jag vaknade.

I drömmen var jag på Klagshamns Ryttarförening (där jag red för många år sedan) och skulle mocka åt en av privathästarna. Efter jag fyllt skottkärran visste jag inte vart jag skulle tömma den för det gick inte att göra det på stället man alltid gjort det innan. Då dyker en av de gamla polackerna upp, han som var hjärtekrossaren som åkte hem till Polen för att gifta sig. Han pratade utmärkt svenska, var lika söt nu som då, och hade inte alls gift sig. Han visade vart jag skulle tömma skottkärran och var barnsligt omtänksam innan jag kunde gå tillbaka till boxen för att fylla på halm.

Plötsligt ligger där ett föl i boxen och runtom, utanför, står där en stor folksamling som bara står och tittar. Fölets mamma var borta och fölet hade inte långt kvar att leva, så jag gick in och satte mig i boxen med fölet i famnen och efter några minuter kände jag hur det lämnade mig (i bakgrunden hörs Phill Collins "True colours").

Usch, en sån hemsk dröm, fastän den var något absurd kändes den alldeles för sann för att ignoreras. Jag tänker på Kamillas blivande föl, och hoppas innerligt att allt ska gå vägen.

Trots att jag sovit nästan tolv timmar inatt funderar jag starkt på att krypa tillbaka i sängen när jag är färdig här, det är ändå lite för kallt såhär på morgonkvisten för utomhusaktiviteter.