Här händer det grejer

Nu var TV-bänken såld och Eddie har tappat sin första tand!

Motivations kola

Äntligen börjar det hända litegrann här hemma, har några spekulanter på mina möbler och Eddie den lille mannen, han har börjat gå bra i koppel. Nu sover han förstås bredvid mig som en riktig liten gris här i sängen, vilket kanske inte är det mest pedagogiska, men är man valp så är man.

Avslutade nyss en långt telefonsamtal med Anneli där vi vilt diskuterade brukshundsklubben (som vi så "sällan" gör) och kom fram till att beskåda en lydnadstävling vore på sin plats. Förhoppningsvis åker vi till Söderåsen den 15:e för att kika på duktiga hundar in action.

Några visa ord på vägen

Det känns att hösten börjar glida över mot vinter nu, första gången jag huttrade ute på fältet idag. I vilket fall som helst, min valp uppförde sig exemplariskt idag, Eddie visade upp en kanonfokuserad sida som han plockar fram emellanåt och jag fick minsann bita tillbaks lite mot instruktören som jämt ska pikas och munhuggas. Lite kritik får han också tåla och det anser nog de flesta av gruppmedlemmarna.

Huvudsaken är att jag ser framstegen min valp gjort och framförallt att jag skyndar långsamt med ett mål i sikte.

När Eddie själv får bestämma

Eddie är numera nästintill 18 veckor och har utvecklats en hel del sedan han trillade över min tröskel första gången för 2 månader sedan. Hundkräk är en av titlarna har gjort sig välförtjänt av när han exempelvis rusat rakt in i hagen bland hästarna eller låtsas som han är både blind och döv när matte kallar. Däremot har det visat sig att den lille mannen ibland kan vara riktigt läraktig och ur andras perspektiv tycker dom att han är fantastiskt väluppfostrad för att bara vara 4,5 månad. Ibland kan han minsann min lille man.

Med hovarna på jorden (om jag får önska iallafall)

En aning vrickad är man förstås när man känner att inte gjort ett dyft under hela dagen samtidigt om man ändå suttit på sin ända här hemma, hade man inte orkat göra nått meningsfullt. Summan av kardemumman är att idag har jag ägnat min lediga dag åt stallsysslor och ridning. Inte för att det upptog större delen av dagens timmar, bara för att det blev så.

Efter jag lämnat mamma på jobbet, körde jag tillbaka till Naffentorp för att hämta mina ridkläder (och inviga mina ridbyxor som var galet sköna och satt som gjutna) men istället för att sticka direkt ut till Tygelsjö fastnade jag på Cinnas veranda med en kopp kaffe. En och en halv timme senare kom jag iväg och fick gjort allt innan nästa regnskur kom, men jag trotsade vädret och red iallafall på en något spänd häst.

Tre gånger var jag på väg i backen, när en fasan, fågelskrämma eller en lurvig gammal hund dök upp. Imorgon är det pelhambettet som gäller för herr häst, så får han komma ut på fälten och röra på sig, kanske blir han lite mer "samlad" då.
Ska även hinna med ett IKEA-besök, ett middagsbesök i Kirseberg samt valpkurs på kvällen. Så jämfört med dagens agenda blir det en ganska tajt dag imorgon om allt går enligt planerna, men ibland uppskattar man sådana dagar också förstås.

Nu ska jag torka de överblivna tårarna efter dagens "Grey's Anatomy"-avsnitt (jösses människor, vilket makalöst skådespeleri, jag är helt matt!) och rasta vovven som brottas med ett tuggben på mattan. Kanske lite mer blocket först förstås, eftersom jag är helt såld på den varan.

En spark i baken tack!

In med dig i bilen nu kvinna, och ta hunden din med. Bort på Malmborgs och plocka ut de nya ridbyxorna, sen köra mamma till jobbet, hämta mina älskade stövlar och sist landa i stallet tillsammans med Anna. Kanske det blir lite dressyr på fältet eller en sansad uteritt?

Internet är bara en fluga

Om jag så ska sitta på blocket tills den dagen jag dör, så ska jag banne mig ha fatt på möbler till mitt hem!
Jag kan dräpa drakar för att komma åt det perfekta soffbordet eller liknande, jag drar mig inte för nått!

Nej nu ska jag spara på krutet och samla ihop trupperna, lägga lite mer fokus på att tänka strategiskt. Att köpa nytt är ingen konst, däremot att inhandla allt begagnat är en ädel sport. Ju mer pengar man sparar på att köpa ordentlig kvalitét, desto mer tillfredsställd känner man sig.

Annars då?
Jo tack, jobbet flöt på i sakta mak som vanligt och efteråt blev det en hetstur till stallet med Anna. Kort om tid, men jag inbillade mig ändå att jag fick lite fason på "bakdel hit" och "ställa dit", så jag hoppas jag kan ta upp och fortsätta imorgon.

Imorgon ledig, alltså stallet och lite träning med hunden kanske. Snart kommer Stina och Tilla till kvarteret och då blir det minsann sällskap för hela slanten.

På gång

Kommande helg flyttar två av mina närmare vänner hit till Limhamn och det ska bli riktigt nice vill jag lova. IKEA-sällskap de luxe, eller hur?

Valpen fortsätter charma alla som kommer i hans väg, det är hans främsta vapen.
Nu ska jag jobba, 7-16, sedan ta kärran ut till djuren och dressera lite kanske om vädret tillåter.

Don't stop me now!

När jag väl fått en idé har jag vansinnigt svårt att släppa den; exempelvis mitt senaste dille på att göra en rejäl make over i lägenheten.

I vardsagsrummet behövs en ny större soffa, väck med den nuvarande soffan, fotöljen och fotpallen. Istället vill jag ha en granitgrå hörnsoffa som mer fyller sin funktion än vad nuvarande möbler gör.
TV-bänken ska säljas och ersättas med IKEAs Bestå, en högglansigt vit TV-bänk, som döljer lite mer än vad den jag har nu gör.
På blocket hittade jag den perfekta matsalsgruppen (för ett skamligt bra pris), ett vitt liknande elipsbord samt fyra vita "sjuan" stolar.

I sovrummet lever fortfarande drömmen om att skapa en känsla av Indien/Marocko (som är så väldigt på tapeten just nu). Guld, orange, lila, brunt, rött är det som gäller och kanske hittade jag gardiner.

Mamma och jag tog en snabb vända bort till det nya IKEA och trots all storslagen reklam så var det trots allt samma gamla vanliga IKEA bara något varmare (kvav luft) och fler personal. Synd, för jag trodde verkligen på det, men efter ett år tror jag man kommer se på det med andra ögon.

Lördagmorgon, yet again!

Jag fullkomligt HATAR att jobba helger och ändå är det det jag gör allra mest (för att det är bättre betalt förstås).
Idag blir det mördarpass mellan 7:30-20 men i gengäld kommer jag ifrån redan kring 13:00 imorgon och kan göra mer av dagen då. Men som sagt, det är drygt klockan 06:00, när klockan ringer och man känner sig som den enda i hela världen som stiger upp för att GÅ TILL JOBBET!

Var det bara jag, eller borde Nicklas egentligen inte åkt ur Idol igår? Egentligen kvittar det väl, jag följer inte ens det, men hemma hos Hanna en fredagkväll är det inget annat som gäller. Jag tyckte den där "Rabbiga" saken kunde åkt istället, jag tror inte han pallar trycket i längden och Toves framträdande var äckligt likt något blöjbarnet Johan Palm skulle framfört.
Usch säger jag bara!

När den ridsugne sätter sprätt på kosingen

Hur kommer det sig att jag alltid lyckas handla som mest när jag har minst pengar på kontot?
Ett i-landsproblem värt att ta upp med regeringen anser jag.
I vilket fall som helst, om jag nu ska övergå från hobbyryttare som mest ägnat sig åt ridning genom att beskåda den till en faktiskt praktiserande hobbyryttare, så kan det vara på sin plats att ha ett par ordentliga ridbyxor (visst, jeans är inte fy skam, men det håller inte i längden känner jag).

Så ett par ridbyxor beställdes hem och tankarna for över till stövelstrumpor, fenomenet med en bomullsfot kombinerad med nylonskaft är rätt lockande. Att de sen måste kosta skjortan och dessutom bara finnas i "normala" storlekar är rätt enerverande. Har man vader i storlek med Magnus Samuelssons och fötter (som visserligen bidrar till att man står jäkligt stabilt på jorden) i jämförelse med Big Foot, behöver man lite mer tyg än vad presenteras i storlekarna 36-41.

Dilemma, dilemma. Om man skulle slå en signal till Flädie igen och förhöra sig om de verkligen inte har några andra stövelstrumpor än just Kingsland så kanske man kunde fara dit och ändå passa på att införskaffa en ny ridhjälm. Vart min älskling, Falsterbo fyndet för 150 kr, tagit vägen är för mig en gåta. Troligtvis har den blivit bortstädad men mina Mountin Horse ridstövlar för en smärre förmögenhet har jag lyckats rädda undan.

Som Hanna skrev i sin blogg; varför ska man just ha valt en av de dyrare sporterna?

What a wonderful world

Vilken dag det varit, nonstop hela vägen.

Allt började med ett stopp ut till hästarna i Tygelsjö, där det blev mys och en runda ut i det skånska höstvädret på en något spänd (läs fjäderspänd) pålle. Dock kom vi tillbaka i samlad trupp, Eddie och jag stack vidare till Hanna för att köra till Granngården och handla djurfoder.

Eddie han fick minsann både godis och kassörernas uppmärksamhet, men är det så konstigt när man har ett dresserat charmtroll med inställning "supercharm"?

När klockan slog halv tre och vi laddat batterierna hemma hos Hanna, satt jag och mamma i bilen mot Snogeholm för att hälsa på Eddies uppfödare.
Sex överlyckliga hundar anföll oss så Eddie blev alldeles till sig. Medan vi fikade i godan ro hade Eddie full sjå med att hålla vovvarna i styr ute i den enorma trädgården (gissa vilken valp som kommer sova som en död i natt).

Två timmars intensivt busande fick vara nog för lillkillen, som trots allt hade valpkursen kvar att avsluta dagen med.
Prick 19:00 infann vi oss utanför brukshundsklubbens klubbstuga för att genomföra den mest lyckade träningen hitintills vågar jag väl påstå. Mer fokuserad och koncenterad norwichterrier vid namn Eddie fick man leta efter ikväll, när han impade grymt på matte genom att ligga kvar när matte gick iväg (något som inte fungerat tidigare).

Efter en hektisk dag ligger vi båda helt utslagna på soffan och jag ska bara ut en sista sväng nu innan jag gör ett huvudhopp rakt ner i sängen. Morgondagen blir inte fullt lika intensiv, det blir lite repetition från kvällens träning och sen jobb på det som fortsätter heeela helgen vare sig jag vill det eller inte.

En sak till förresten, gissa vilken liten norwichterrier hane på nästan 15 veckor som tuggade sönder min mobilladdare imorse. En ledtråd, hans namn börjar på "E" och slutar på "ddie".
Jo men visst, min ambitiösa hund hade inte för avsikt att invänta frukosten utan blev otålig. Jag borde anat oråd när han från att stämt upp i "Fångarnas klagokör" med högljudda protester helt plötsligt blev dödstyst i sin bur.
När jag kom för att hämta honom till frukosten var mobilen borta. Attans tänkte jag, han har väl inte lyckats nå sladden så han dragit ner mobilen i sin bur (inte hade jag då en tanke på att han kanske tuggat av sladden, inte min oskyldiga lilla Eddie).
Men jo då, han hade gjort en väl genomförd operation "bita-sönder-mattes-mobilladdare" så hädanefter existerar den enbart i form av tre delar, men hej, det är väl ändå bättre än en sketen del?

Ride it cowboy

Kanske blåser det en smula medvidn i mina segel just nu, om det så vore skulle jag bli världens lyckligaste människa. Men det dröjer till december innan det blir något beslut, den som väntar på ett jobb väntar aldrig för länge.

Imorgon:
Jobb 7-17
Stallet 17-18:30
Anneli kommer hit 18:30
Hanna ramlar in senare framemot kvällningen

Torsdag:
Hästarna
Köpa foder
Kennelbesök
Valpkurs

My baby don't mess around

Tänkte slänga in någon rad här innan det är dags för sängen (vilket det varit ett tag nu förstås).

Känns lite som om jag lever i ett vakum just nu, väldigt lite händer för tillfället. Livet går sin gilla gång och jag rullar med i hopp om att nått spännande strax ska hända.
Jag gjorde ett tappert försök innan att ragga upp Hanna till en Dunö helg, vilket hade passat som handen i handsken för mig just nu, men vi får avvakta lite med tanke på hennes arbetssituation. Om inte annat blir det en kvällsdejt på onsdag än så länge.

Apropå onsdag (och torsdag med för den delen), så vet jag inte hur mitt huvud vill få ihop en skogspromenad, en Anneli-dejt, en Hanna-dejt, en valpträff ute i Snogeholm, hästapållarna och valpkurs?
Skit samma, allt ordnar sig, jag måste iallafall aktiveras annars dör jag!

Long long time ago, I can still remember

För exakt ett år sedan förändrades mitt liv radikalt.
Jag levde i den perfekta bubblan, jag hade hand om världens mest underbaraste häst (enligt mig förstås) som klippte varje hinder oavsett höjd och bodde hemma med inget annat än möjligheter för att skämma bort min lilla häst till max. Då trodde jag att det skulle förbli så för en lång framtid framöver men så ändras livet i vanlig ordning.

Det blev att jag la hästarna på hyllan och istället aktivt började jaga efter en hyresrätt. En dag i februari var det min turdag och jag fick nycklarna till en tvåa här på Limhamn, alldeles vid vattnet. Med alla sparade pengar som jag vanligtvis lagt på hästen, hade jag råd att finansisera mitt körkort, till och med lägga undan en slant extra. Första gången jag klav över tröskeln till "min" lägenhet bestämde jag mig för att äntligen skaffa en liten hund.

Sagt och gjort, i september körde jag (alldeles själv, med mamma vid sidan om, nybliven körkortsägare) och hämtade min lilla Eddie, en tio veckors gammal norwichterrier hane, som nu är mitt liv.
Han är inte bara bland det bästa som hänt mig, han är också en ordentlig prövning på många sätt och vis.

Med facit i hand, var det kanske ändå rätt bra att Galant åkte tillbaka. Även om mitt hjärta slets i tusen bitar den dagen han åkte, så vet jag att han har det bra nu.
Dessutom, ett år efter allt, har jag tagit upp ridningen mer seriöst och rider tre gånger i veckan en halvblodsvalack som en kompis äger. Bara igår tillexempel tog jag ett steg i rätt riktning, när jag red ut på "fjädern" själv en sväng (i samlad dressyrskritt förstås!).

Det känns okej, man får leva i nuet helt enkelt.

Min lya ..

.. ser ut som en rest från andra världskriget, varför är det så stökigt här när jag nästintill aldrig här hemma. Är det någon som är här i smyg på dagarna kanske och stökar till måntro?

Kallt som attan är det och jag inbillar mig fortfarande att hösten ska dra bort och fram kommer solen med 25 grader plus. Om det varit i Italien kanske, men nu lever vi i kalla Sverige där jag ska vara glad om det inte regnar i tid och otid.
Oavsett vad vågar jag vägra hösten och går fortfarande utan strumpor. (Känner att förkylningen knackar på runt hörnet).

Avslutade denna fredag med en födelsedagsmiddag hemma hos mormor, eftersom lilla tanten fyllt år. Kanongod mat, älggryta med mandelpotatis och hembakat bröd, kan det bli mer "höstigt"?

Nu gäspar jag snart käken ur led och ska försöka hoppa i säng illa kvickt. Imorgon är det djuren som gäller på morgonen, kanske blir det en ridtur beroende på väder och vind samt hur hästapållen ser ut (ger han mig det "onda ögat" får han minsann nöja sig med att traska runt i linan).
Efteråt blir det jobb 14-20:30, sen hägrar sängen återigen.

Suck, pust och stön

Nyss hemkommen från valpkursen och jag kan väl lugnt påstå att jag haft trevligare stunder i mitt liv.
Hur en enda man kan få en att känna sig så värdelös och omotiverad är för mig en gåta, att han sedan tillåts leda en valpkurs tycker jag är skamligt.

Kanske överdriver jag som vanligt, men hur kul känns det på en skala när man drar sig för att ställa frågor därför att man vet att svaret som komma skall bara är en pik mot ens sätt att hantera sin hund.
Okej, om jag haft en schäfer eller en border collie hade saker och ting varit annorlunda, men nu har jag en vilsen terrier som tycker att kaninbajs smakar alldeles förträffligt och mycket hellre spinner omkring i kopplet som en vettvillig än "ligger kvar".

Jag kan känna det att nästan hälften av gruppen är "nybörjare" det vill säga första hundsägare och kanske behöver en del pedagogiskt stöd, vilket instruktören saknar. Istället är han snabb och kommentera lite väl ironiskt och sarkastiskt emellanåt att man undrar om han verkligen sa det han nyss sa.

Framförallt är han en inbiten lydnadstränare som hela tiden verkar tänka framåt, lite väl långt fram. Första gången var våra valpar mest bara valpar som skulle "känna på hur det är att varapå valpkurs" medan han idag ville föra oss framåt riktigt snabbt. Ett exempel var momentet där han krävde att valparna skulle sitta, sedan lägga sig och ligga kvar medan vi gick ifrån dom ett steg och sedan tillbaka vid deras sida.
Det gick ju snabbt att räkna ut att Eddie han hade en massa annat för sig och klarade knappt ligga kvar på marken (vi skyller på att det var lite kyligt om magen).

Jag försökte få kontakt med instruktören för att han skulle förklara bättre för mig hur jag skulle gå till väga med min "bångstyriga" valp men hans svar uteblev. Istället var all fokus på den hund som redan kommit en bra bit på vägen och nästan är halvvägs in i unghundskursen och likadant på en schnauzer som tydligen var lite kaxig.

Efter att ha tragglat samma övning i nästan en kvart var både Eddie och jag så uttråkade så båda satte sig ner på gräsmattan, jag tittade på agilityn och Eddie käkade kaninbajs. Väl spenderade pengar vill jag tala om.

Det är synd att valpkursen ska behöva hålla på en månad till för som det känns nu kan jag lika bra koppla på Eddie och bara vandra runt kvarteret, till och med DET ger mer än två timmar på brukshundsklubben med en stofil till instruktör.

Vad håller instuktörerna hus som tänker utanför linjerna som vågar prova nått nytt, som har lite ambitioner kvar? (Som inte bara ser fram emot cigaretten efter avslutat kurstillfälle)

All work work

Dagens!
Här är en tjej med andan i halsen som försöker göra ALLT samtidigt. Diska, bädda rent, käka och tvätta, allt i en salig blandning.
Klockan sju är det valpkurs som står på schemat, jag och Eddie är förstås laddade till max. Att Eddie sen glömt innebörden av kommandot "ligg" ignorerar jag totalt och hoppas att instruktören är blind ikväll (med min sedvanliga tur är han det inte).

11 minuter kvar till nedstörtning i tvättstugan och fröken måste hitta ett par mindre smutsiga byxor.
Med andra ord ..
Ciao!

Come again?

Tack söta rara Linda för att du ville komma över igårkväll, blev en massa tjat om allt och inget.
Nu ska jag strax kasta mig in i bilen och brumma till jobbet.
Missade han med en minut, måste människan vara så förbannat snygg?

Idag blir det jobb, hästen (som tydligen skadat sig igår, så vi får se hur det lilla livet mår idag), Flädie med Hanna och avslutningsvis Räng för att kika på Stinas träning om den blir av.

So long lovers!

Tisdagsdepp

Det är en märklig dag idag, eftersom jag nästintill sovit bort hela dagen, men antagligen var det välbehövligt.
Vaknade först kvart i ett av mig själv, med undantag för att jag varit ute med Eddie vid nio tiden efter hans frukost, och hade drömt det märkligaste på länge om personer jag aldrig ens mött. Inte konstigt att man undrar hur tankarna egentligen formulerar sig.

Om en timme börjar jag jobba och jag skulle kunna göra vad som helst för att få slippa, bara ha semester två veckor för att gå och dra omkring här hemma. Att jag skulle sova i det oändliga är ingen underdrift.

En annan sak som gnager i mitt samvete, som inte låter mig vara ifred är somliga folks beteende i helgen. Exempelvis när man bestämt nått, styrt upp och planerat, så dyker inte folk upp. Istället kommer lama ursäkter i sista minuten om ditten och datten, så man undrar ju egentligen hur folk resonerar. Är det okej i deras sinne att göra på detta vis?
För mig är det fullkomligt oacceptabelt, att det sen gör mig till häxan för dagen kan kvitta, jag är bara så trött på "kompisar" som gör på detta vis. Det har blivit lite för mycket av den varan på sistone kan jag lugnt säga.

Samtidigt ska jag inte ödsla negativ energi på sådana skitbagateller, vill dom inge falska löften, fine. Kom inte och gnäll sen bara när myntet har vänt på sig och de själva får samma skit tillbaka i nacken.
Jag borde lägga all fokus på Eddies träning, men hur kul är "fot" med en envis norwichterrier som hellre antingen äter löv eller sitter på sin ludna rumpa och kikar på utsikten? Allt annat går över förväntan, men just "fot" i koppel får Eddie att somna innan man ens tänkt tanken (och jag med för den delen). Inte ens godiset är tilltalande för den lilla valpen (som blir fyra månader på lördag).

Ytterligare en sak som är något irriterande är att jag inte vet längre hur jag känner för att rida Calle. Som medryttare tre gånger i veckan har det blivit väldigt lite ridning i det sista vilket har sina förklaringar, men jag är bara inte lika pepp längre heller. Tid och ork tryter, sen vet jag inte hur min arbetssituation ser ut efter den 26:e oktober, om jag kommer gå tillbaka till att hoppa på tre olika scheman eller om jag har turen på ett nytt vikariat. Oavsett vad kommer jag iallafall ha fortsatt jobb, men om det blir så bekväma arbetstider vet jag inte och då är det lätt att hästen får lida. (Vilket är det sista jag önskar).
Jag får prata med Anna, så får vi se hur det löser sig, det känns ganska tungt att säga upp sig efter knappt en månad som medryttare, men hade jag vetat att det skulle bli såhär hade jag nog inte gett mig in på det. Dessutom blir det ganska dyrt för mig ..
Många frågetecken, men få svar, jag får med andra ord ta mig en ordentlig funderare.

Nu ska jag och Eddie förbereda oss för att åka bussen till jobbet eftersom både bil och cykel är parkerat hemma hos mamma. Hemma igen efter åtta ikväll.

Svart bälte i shopping

En sådan fantastisk dag det blev bortom Hallandsåsen. Fick hem massvis med saker som jag missade sist och hann även fixa en del julklappar så man kan slippa en del av stressen kring jul.
Bilder kommer när tillfälle ges för nu ska jag kränga skräpmat med Hanna framför Anna Anka.

Helgen i korthet

Fredag - jobb och sen snask och chill hemma i soffan hos mamma, en tidig morgon väntade på lördagen.

Lördag - mördarpass mellan 7.30 - 20, stod själv från 13 - 20. Inte kul, men jag genomled det. Snask hos Hanna en timme efteråt, sen raka vägen i säng.

Söndag - på det igen, upp i ottan, jobb 7 - 13. Fuck vad trött jag var. Hem, fixa, till MR och kika lite på dressyr KM (heja Hanna!), hem om igen, lämna Eddie hos mormor och tillbaka till Hanna för myskväll.

Imorgon blir det en tidig morgon igen för jag följer med kollegorna till Ullared, ja, jag är galen som inte håller mig därifrån.

Vi sitter i samma bil

Äntligen kommer det alla väntat på; en resumé av gårdagens äventyr.

Som sagt, dagen började med att gänget samlades i bilen och begav oss (något trötta i hågen när klockan inte ens hunnit passera 06:00) mot Ullared, kvinnornas shoppingparadis. Väl framme blev det taktiksnack innan klungan delade upp sig på olika avdelningar.

Jag gick starkt ut och travade rakt ner till kläderna för att få det överstökat innan resten av Sverige skulle invadera och klarade hela besöket ganska smärtfritt. Det blev en kort kvitto (för att vara mig alltså) och en relativt kort dag på grund av våran eminenta effektivitet.
På vägen hem velade vi vem som skulle köra, utav fem personer var det fyra med körkort men Sandra som kört upp skulle förstås få slippa köra hem. Sandras kille var inte mycket att räkna med eftersom han varit ute och svirat kvällen innan så det stod mellan Sandras kompis och mig. Kände mig lite skyldig eftersom jag sedan innan sagt att jag kunde köra någon sträcka så det blev att jag hoppade in bakom ratten, med en smula skräckblandad förtjusning.

Men allt gick bra, ganska lugnt med trafik hela vägen hem, har aldrig kört en så lång sträcka åt gången fast i en automatare med farthållare är det ganska bekvämt.

Stack ifrån Ullared vid halv två ungefär och var hemma igen innan fyra, somnade en stund på soffan, käkade och stack till brukshundsklubben vid sju.
Det var första gången på en sju gånger lång valpkurs, dit Eddies bror också anmält sig så det var trevligt att träffa hans ägare också samt kunna jämför Eddie lite.
Instruktören var lite sisådär, men det var första gången så vi får väl se efter ett par gånger vad jag tycker. Eddie skötte sig fint iallafall och det verkar som om alla i gruppen är på samma nivå ungefär (förutom en OS-medaljör som egentligen inte hör hemma bland valparna, men har man dåligt självförtroende så har man).

Vad gör du lilla råtta?

Ullared = toppen, massa shopping, massa folk. Riktigt trevligt, bäst var hemvägen.
Valpkursen = Eddie fortsätter förvåna.

Mer kommentarer kommer imorgon när min hjärna är mindre grötig.
Godnatt.

Se så Törnrosa ylar

Godmorgon, godmiddag, godkväll, vad hände med gårdagens vackra höstväder?
Tyckte någon att vi redan hunnit få nog av den varan och skänkte oss detta fantastiska mögväder istället?

Självklart är det Svergies specialité att leverera toppklassigt mysväder kring denna årstiden men när man har en uppdrag som innehar två stycke hästar och en ridtur framför sig, så är man inte lika road över vädrets makter.
Så om det blir någon ridning idag återstår och ser, vattentät är man förstås men om man är så sugen på att bli blöt är en annan fråga.

Igår kom vi iallafall ut på en tur, jag och Anna, efter en kaotiskt morgon på jobb med; blod, urgulliga ambulanskillar och en massa glåpord (en vanlig dag på jobbet alltså).
Häste uppförde sig exemplariskt, jag vågade mig till och med på att dressyra lite på allvar, då det trots allt ligger han för. Vi får se om fortsättning följer idag eller om det blir en stillsam uteritt (finns inga stillsamma uteritter i hästens värld med tanke på att han är rädd för sin egen skugga, men jag vill tro att vi snart får vårt genombrott).

Dags att bege sig igen, ut på vägarna. Kommer hem först imorgonkväll eftersom vi drar till Ullared imorgonbitti och därför sover jag hos mammsen inatt som ska passa Eddie.
Efter Ullared börjar valpkursen klockan sju på kvällen, så när sängen hägrar efteråt kommer jag vara ganska mör vill jag lova.

Från sjukstugan

Inget går när man är sjuk, allt motarbetar en, iallafall känns det så.

Grädden på moset är att jag ska jobba hela helgen och jag frågar mig; hur i hundan ska det gå med denna förbannade förkylningen?


Inte nog med att jag måste släpa min sargade kropp ut genom porten var gång Eddiemannen ska kissa (ibland vore det mer lämpligt med en katt eller en kille som gjort det åt en) utan jag gjorde misstaget att följa med Anna ut till stallet i eftermiddag. Stallbesöket i sig var trevligt, men hur naiv får man vara när man tror man blir bättre av "frisk luft och motion" när man mår som jag gör?


Nu värker till och med ögonen och var gång jag nuddar vid nått känns det som tusen nålar attackerar kroppen. Om jag överdriver? Självklart, jag är ju sjuk, då är allt överdrivet och överdramatiserat.


Däremot gjorde det heta badet jag låg i ikväll susen en smula, men ögonen känns fortfarande för stora för sina ögonhålor. Why?


Jag försöker hålla modet upp med Shakespeare in Love och en klase plommon, kanske orkar man vara vaken en halvtimme till.

Brr it's cold out here

Vilken underbar syn jag möttes av imorse när jag ställde mig i badrummet; smutsigt otvättat hår som stod åt alla håll och kanter samt ett par riktigt trötta, rödsprängda ögon. Hade jag inte känt mig bättre hade jag misstänkt att jag varit ute på världens rave all night long.

Men så var icke fallet, det blev en tidig sänggång för mig igår, efter en hektisk dag. Inget blev som planerat men det var nog det bästa eftersom min förkylning gjorde sig allt mer påtaglig.
Istället för att cykla till häst nummer ett fick det bli bilen direkt istället och efteråt var det raka spåret ut till hästar nummer två som stod och huttrade i vårt fantastiska svenska klimat!

När hästarna var avklarade passade jag på att ladda batterierna hemma hos mamma en stund, innan det var dags igen för att ge sig ut på vägarna till stall nummer ett där det skulle hopptränas, Eddie och jag var en given publik.
När hoppningen började lida mot sitt slut, körde jag hem igen och sedan blev det cykel hem till Limhamn igen (genom ösregn och snålblåst!).
Snacka om att förstärka min förkylning, och Stina den stackaren hade blivit en aningens mörbultad på gårdagens hoppträning så hon fick bli hemma.

Istället kröp jag ner i ett hett bad, somnade en stund, och vaknade av att Eddie nös. Intressantare än så blev det inte.

Say what?!

Fryser, nyser, hostar och huttrar, håller jag måntro på att bli sjuk lagom till min mastodont helg på jobb?