Karriärsstege

Jag har väl också insett att jag inte kan bli fast på Skarven för all framtid men vad händer sen?
Undersköterska i höst eller?

Långsiktigt mål; ambulanspersonal?
Tanken tål att tänkas på ..

Rastlös in på bara skinnet

Jag går mig själv på nerverna här hemma, jag kan komma på minst 20 olika saker att göra idag bara för att jag är ledig, men INGEN svarar när man tjoar på dom.
Just nu lutar alternativet åt min K-plan typ, hem till mamma och sola i trädgården som tillhör huset där hon vaktar katter denna helgen.
Plus att jag behöver en cykel, NU! Är det någon som vill sälja sin damcykel, 28", i tjusigt skick för max 1500 så är här en som vill betala. Där finns ju en del på blocket, men de flesta verkar inte riktigt kloka.

För att strukturera saker och ting skulle jag kunna städa här hemma först, sen promenera till mamma (och önska henne en trevlig morsdag förstås) och sedan fortsätta terrorisera folk därifrån innan jag ska befinna mig hemma igen till 19:00 när partypolarna dyker upp här hemma för lite film och skitsnack.

I won't be crying when I'm lonely

Andra dagen på Kan Jang och jag nyser fortfarande så att huset skakar. Fast i och för sig, tanten i disken sa att det skulle ta upp till fyra dagar innan förkylningen släppte.

Massor av gamla goda minnen sköljer över mig, sensommaren på Dunö med roadtrips både till Kalmar och Öland med sena vinkvällar hemma i köket. Eller som nästsista dagen när vi åt frukost nere på en stekhet brygga till ljudet av vågornas kluckande. Bättre kunde man knappast ha det. Snart är det dags igen, tror det blev slutet på juni eller i juli som vi sticker och blir borta nästan en vecka, och gissa vem som redan längtar så att hon nästan kissar på sig av förväntan?

Sen saknar jag sommarhästen med, att sticka till stallet efter ett långt arbetspass och rida ut i kvällen alldeles ensam på en galen ponny med alldeles för mycket energi. Eftersom jag ALLTID red med musik i öronen så fort vi red ut så blev det lätt att man förknippar somliga låtar med vissa stunder. Som tillexempel Infernals - I won't be crying, är för mig bara full galopp på raksträckan där djuret för sträcka ut till max och inget annat i världen spelar någon roll.
Så nostalgisk man kan bli, och så rörd därefter, jag hoppas verkligen jag tar mig tiden i sommar för att sticka och hälsa på lillkillen i hans stall på Jylland, man kanske kan få sno sig en liten åktur på djuret också.

Kvart i ett, jag borde sätta på mig ordentliga kläder och sen promenera till jobbet idag eftersom jag inte stack till gymmet imorse. Jag gör ogärna det med tanke på att det kryllar av biffar och vältränade människor som man ska få komplex bland och håller mig därför till sena vardagskvällar eller tidiga vardagsmorgnar.
Må kanske att det blir en tur imorgonbitti om jag inte kan ruska liv i Sandra och Natalia om vi ska åka till Bokskogen imorgon och picknicka/promenera.

Eftersom jag är ledig imorgon är det oerhört viktigt för mig att jag gör något vettigt av dagen.

Gråt inte över spilld mjölk

Alltså denna dagen ett liv, vad gör jag för fel som förtjänar sådana käftsmällar av livets hårda kanter?
Det har varit ganska mycket kaos idag men på samma vis som det varit alldeles stiltjé. Just nu skulle jag kunna döda för att få krypa upp i soffan i Röda rummet på Dunö framför en ordentlig feel good film eller bara sitta på en varm verandra och pimpla vin i goda vänners sällskap.
Allt kan gå så fel, trots att jag förutspått det och egentligen inte alls borde agera på detta vis. Acceptans råder i mitt liv just nu.

Träning, förkylningen drog ner mig som fan. Kände mig inte alls motiverad till att steppa upp och ner som en galen kossa utan ville snarare bara krypa tillbaka i sängen.
Köpte lite förkylningsmedicin inne på Hälsokosten för att döva min smärta och sen fick naglarna välförtjänat med uppmärksamhet hos nageltanten.

Innan jag hann komma innanför dörren tutade Sandra nere på gatan och det var till att bege sig mot Bunkefloterrängen. Det mest otäcka var att mitt förflutna högg mig i nacken TVÅ gånger. Först när vi gick förbi min första adress (det magkniper alltid lite extra där, så många vackra minnen som egentligen bara var totala lögner) och sedan på vägen hemåt stöter jag och Sandra på vår gamla högstadielärare som vi fullkomligt avskydde på den tiden. Nu såg hon mer ut som en frigjord barbamamma med tupperad frilla.
Det var skönt att få skratta lite åt allt eländet.

Jag väntar på Kajsa som ska rädda mig från min ensamhet och vi ska damma av gitarrerna här hemma, jag undrar hur i hela friden det ska gå.

Min näsa rinner

Det är lätt att hamna i ett mönster när man dagligen skriver blogg eftersom tankarna tenderar till att snurra i samma bana.
Gör ett tappert försök att låta bli, men med en stundande förkylning som lurar i högra näsborren och kliar i halsen så kan jag inte lova alltför mycket.

Som sagt, förmiddagen spenderades i flitlisans tecken med ett tajt schema, tvätt, träning och mormorsfika (allt innan tolvslaget).
När vi satte oss i bilen och jag trodde vi skulle bege oss hemåt sa mamma, helt spontant utan påtryckningar från hennes annars så pushiga dotter, att ett IKEA besök skulle väl inte sitta fel. Dock maskerade hon det med att "annars skulle väl inte jag sluta tjata om den där hyllan att ställa under vasken i badrummet", men jag var lika glad för det.

Jag börjar faktiskt bli lite av en klok "IKEA:are" som inte tokshoppar och får en mindre hjärtattack var gång man kommer till kassan och kassören säger "1090 kr, tack". Men vadå, jag köpte bara nått paket värmeljus?! ... Eller?
Sanningen är att man lastat på en massa annan skit, det är IKEA's filosofi, sanningen svider.
Men idag bröt jag trenden och höll mig till enkla saker, lätta att bära, lätta att packa = liten summa att betala.

När IKEA sakerna funnit sig tillrätta hemma hos mig var klockan såpass att det var lika bra att sticka till jobb och jag undrar egentligen vart kvällen tagit vägen för helt plötsligt var klockan kvart över åtta och Anneli hämtade mig för dagens andra gympass på Friskis (dock rörde det sig bara om kondition för min del).

Min pågående förkylning försöker sticka mig i ryggen känner jag och jag borde fly medan jag kan, rakt ner bland varma lakan och en spännande bok.
Morgondagens aktiviteter ser snarlika ut med dagens, dock minus IKEA besök men plus nageltants session och en promenix med Sundinskan i Bunkefloterrängen (om vädret tillåter det förstås).

.Du du du <3

Wellness

Först om igår, jag lyckades efter många om och men släpa min kropp ner till gymmet där den fick sig en ordentlig omgång (sett ur en otränads perspektiv) och med adrenalinet pumpande och endorfinet sprudlande tog jag mig ner till körskolan för en dubbellektion (nu närmar jag mig slutet i tunneln, I can feel it!).

Efter ett par varv i Malmö, sightseeing på motorvägen och stopp i Arlöv skyndade jag mig hemåt för att möta upp Stina och hennes lilla vovve/yrväder Tilla som kom på besök över en kopp kaffé. Riktigt mysigt och något jag lätt kan tänka mig att göra till en vana.
Efter fikan samlade vi trupperna och begav oss ner till Höllviken för att se Hanna träna. När träningen var färdig blev det inte bättre än att jag följde med Stina till sin häst och vi promenerade en sväng ute i Räng innan vi slog oss ner för att beskåda dagens andra hoppträning med en ny tränare.

När jag väl kom hem, efter sex timmar på rymmen, slog jag mig ner i soffan och satte på "Bröllopsduellen" som jag hyrt tidigare på dagen och trots att jag inte ens sett hela än kan jag rekommendera den varmt, hysteriskt rolig och Kate Hudson visar än en gång upp vilket fantastisk skådespelerska hon är.

Så till dagens agenda; vaknade imorse på ett mycket behagligt sätt av ett samtal från helt rätt person som kan vända regnskurar till solsken med bara de rätta orden.
Motiverad slängde jag på mig träningskläderna och stack ner i tvättstugan för att mata in två maskiner som strax borde vara färdiga så att jag kan gå ner och hänga de på tork.
Mamma hämtar mig 8:40 så ska vi bege oss mot Friskis för en omgång på gymmet och efteråt bjuder lilla mormor på fika/frukost. Vart sedan denna dagen tar vägen det jag vet inte, men däremot ska jag jobba 15:15-20:30 så det är ett måste.

Du gör mig knäsvag med dina ord ..

Glada nyheter

Jag fick idag hemsidan till stallet dit Galant flyttat(Equisana.dk), det ser hur mysigt och fint ut som helst. Jag tror han stormtrivs, han är ingen kräsen häst han kräver bara en massa kärlek och pyssel.

Miss you. <3

Too tired to think

Detta är näst sista morgonen, ska försöka byta bort mitt kvällspass imorgon för just nu är huvudet bara som en seg degklump och jag behöver desperat semester! Eller iallafall en ledig dag och då hade det inte suttit helt fel med ledigt imorgon eftermiddag och så ledig hela dagen på onsdag.

I eftermiddag är det städning av lägenheten som gäller, för en gångs skull slutar jag i normal tid vilket innebär att jag är hemma i skaplig tid till att dra fram dammsugaren utan att grannarna hotar med att slå in dörren.
Efter städningen är avslutad är det raka vägen ut med mamma för att storhandla, mitt skafferi och frys gapar tomt på allt vad råvaror heter och ska jag få rätt på mina matvanor kan det vara en idé att ha lite food i skåpen.

Om du vore en ängel, skulle du låtit mig sova.

Jag fick den bästa nyheten på länge igår, dels att lönen som kommer den 27:e är mycket bättre än jag räknat med men framförallt, så väntas det valpar i juli uppe i Örebro. Jo då, lilla Ingela Pingela är dräktig så nu får vi hålla tummarna att allt går vägen och inget händer.

Lite nostalgi

Uppkrupen i soffan med en kopp thé och duntäcket, en klassiker som aldrig kan slå fel.
Jag måste erkänna att fastän dagen såg ut att gå i kaosets tecken, så vände vinden och blåste skeppet i medvind ända in i hamn.

Först blev vi en mindre på jobb efter 15:00, vilket innebar att jag jobbade ensam med ett ovärderligt hjälpande handtag från en kollega på avdelningen mittemot, men beskedet om att man skulle stå själv hela kvällen var inte så upplyftande.
Sen fortsatte regnet och blåsten härja utanför fönsterna så jag trodde att jag och Kajsa skulle behöva ställa in vår planerade Ribban-tripp på min rast mellan 12:30-15:00, men som i ett trollslag blev vädret bättre och vi åkte ner iallafall.

Några fina hästar, men fälttävlansdressyr är tyvärr inte alltför roande, dock stötte vi på en hel del kändisar och det är ju inte fel med bekanta ansikten i vimlet.

Nu har jag parkerat mig framför filmen "Hundtricket" som 3:an visar ikväll och det är med blandade känslor. Den är för söt för att vara sann, samtidigt som jag misstänker att regissören är en man (det var inte tänkt att det skulle rimma). Humorn är gullig, men den dominerar lite för bra, däremot är väl Alexander Skarsgård bara för kär, det är så att man nästan längtar efter dokusåpna "Vita Lögner" när man ser hans bara överkropp.

Ain't no sunshine when she's gone

Inte utvilad för fem öre trots att jag har sovit mina timmar jag ska, men jag tror den nuvarande tröttheten beror på att jag legat och tittat på klockan mest åtminstone sen halv fyra. Min mardröm är verkligen att försova mig till jobbet, men nu sitter man istället här med 40 minuter till bussen ska gå och är helt färdig, det känns kanske lite väl sådär.

(Jag är inte helt nöjd med layouten, jag får fundera en smula på den).

C-kändisskap alt. "Var du här när det hände?"

Resumé av Ribban-besöket idag:

• Mina ben frös såpass att de matchade mina marinblå leggings.
• Hästarna var söta men där var inget drag direkt (mer än i vinden).
• Underhållningen stod Miss Björklund för när vi stötte ihop med henne och hennes polare på läktaren, viva la virriga tonåringar med roliga upptåg!
• Håll utkik efter mig och Hanna i Skånska dagbladet inom de närmsta dagarna då vi lämnat våra kommentarer om Ribban tävlingarna.
  OBSERVERA; att reportern var helt obekant med allt vad hästar/hästsport innebär (ovanligt? .. nej) vilket kan leda till att sanningen blir en aning modifierad. Det skulle inte förvåna mig ett dugg om där stod nått i stil med att Hanna och jag är två hästbitna fälttävlansstjärnor på internationell nivå som är bundisar med Maria Gretzer, Sveriges förbundskapten i hoppning.

Jag tror sängen kallar på mig, jo jag hör den dovt viska mitt namn.
Det är bäst jag beger mig om jag ska överleva morgondagens
arbete utan att låta alltför hotfull.

No more monkey's please

Godmorgon gott folk, har natten varit till er belåtelse?
Min har varit rena rama katastrofen, hädanefter blir det ingen kebabtallrik så nära inpå läggdags. Jag har drömt de mest bisarra mardrömmar om hur boende från jobbet jagat mig verkligen för att göra slut på mig (mitt undermedvetna som straffar mig, tack).
Men nu får jobbet lägga sig åt sidan och så ska jag bege mig i denna lite kyliga morgon ut mot Ribersborg för att titta på stiliga ekipage som gör sitt bästa på en blöt gräsplätt.

Vi ses där nere!

Swimingpool har fått ett nytt namn; "Simpöl", sagt utav en boende om sin sons swimingpool i trädgården.

Jag har fått ledigt helgen 26:e och 27:e juni

så då bär det av till Borås för nationell hundutställning

på lördagen och norwichterriernas inofficiella utställning

på söndagen. Wiie!

Keep the change

Jag skäms över mig själv efter att ha tappat humöret på jobbet idag när det blev lite motigt, jag måste behärska mig och hålla masken. Man får ta mycket skit emellanåt och det bästa är bara att vända ryggen till och gå, men det är inte alltid det håller.

Nåväl, jag fick ett hyffsat slut på min långa arbetsdag och sitter nu parkerad i soffan framför Dirty Dancing 2, lite take-away food, massa levande ljus runt omkring mig och stillas av ljudet när regnet utanför smattrar mot rutan. (Det kan inte bli mysigare och rofyllt)

Vetskapen om att jag får en liten sovmorgon imorgon och jobbar från 13:30-20:30 gör tanken lite lättare och om regnet bara håller upp till imorgon ska förmiddagen spenderas nere på Ribban fältet där det ska genomföras nationella tävlingar 1.20 - 1.50 med några bekanta med i startfältet.

Åter till filmen igen, so long lovers.

C'est fini

Jodå, jag överlevde monsterpasset på jobb även om jag gick på knäna de sista timmarna vilket resulterade i att min gulliga kollega erbjöd sig lämna över rapporten istället för mig, men det gick bra ändå för min del.

På busshållsplatsen blev jag alldeles förvånad över hur mycket människor i rörelse det var ute i lilla Bunkan men så slog det mig att för dödliga människor innebär torsdagen den 21:e maj ledighet i form av minnet av Jesus flygtur. Själv kör jag två lätta fem timmars pass på Skarven, så adjöss med ledighet för min del.

Jag kände mig som killen till vänster i slutet av passet, jag svär.

Alla söta pojkar som dyker upp i slutet på varje Grey's avsnitt
(på ett sånt där sätt som får ögonen att tåras),
var sjutton hittar man dom i verkliga livet?
Just det, livet har inget manus ..

När naturen säger sitt

Vilken morgon sen, blixt och dunder blandat med ÖSregn!

Tack och lov att man inte har en häst ståendes ute på ett bete eller en liten vovsing här hemma som är skotträdd för det var nästan så jag tyckte det var obehagligt när det drog på med full decibel.

Nåja, upp skulle man ändå för satt se framemot 13,5 timme (inkluderat en timmes rast) på jobbet idag, det är dubbelpass de luxe som gäller för hela slanten och nog för att det komma klinga gott i kassan i slutet på juni men hur ska jag orka? 13,5 timmar idag, 10 timmar imorgon, 8 timmar på fredag, 10 timmar på lördag och avslutningsvis 13,5 timme på söndag. Närmare 60 timmar totalt på en vecka, hur ska detta sluta?

Troligtvis i utbrändhet när jag innan jag har hunnit fylla 22, men den bjuder jag på. Jag ska inte klaga, jag har ett jobb.

Tillbaka i sadeln igen (efter ett långt uppehåll)

Nu sitter man här, tillbaka på brottsplatsen återigen efter en sväng ute. Det blev så krångligt i eftermiddags men så redde det ut sig till slut iallafall. Jag blev inkallad på jobbet och fick ställa in presentshoppingen i stan, för att lite senare få veta att jag inte alls behövdes men då var det redan försent att dra in till staden. Fast då ringer telefonen igen och det är fröken Anna som vill ha sällskap ute hos sina hästar denna försommar kväll så varför inte?

Jag fick till och med foten i stigbygeln och kravlade mig upp på Karl Assar som jag inte ridit sedan urminnes tider (jag kommer faktiskt inte ihåg när jag red sist). Lite busig var han, men det var bara härligt att vara tillbaka i sadeln igen (där man hör hemma). Tack Annapanna för att jag fick följa med, det var verkligen übermysigt.

Fruktansvärt

Efter att ha våndats i två timmar ute på halkbanan fick jag äntligen mitt godkänt på halkan, dock är det något jag aldrig för mitt liv skulle vilja göra om men framförallt var det inte roligt! Jag tyckte det var fruktansvärt, mycket svårare än vad jag förväntat mig plus att det var riktigt otäckt.
Men nu är det över och jag behöver aldrig någonsin göra om det.

Innan halkan

Min enda lediga dag denna vecka och jag vaknar femton minuter innan klockan ringer halv sju, det känns sådär vill jag be och få tala om. Men är man ett nervvrak så är man, för tre veckor sedan kändes det som om dagen för halkan aldrig skulle infinna sig, men här sitter man nu med en timme och trettiosju minuter kvar innan man ska närvara vid körskolan.

Nervositeten sitter hela vägen upp i halsen och alla skräckscenarion spelas upp i mitt huvud som en kass reklamfilm. Alla säger att det är omöjligt att kugga på halkan, men ser ni, jag är fenomenal på att lyckas med det ingen tidigare lyckats med så jag väljer att ta det med en nypa salt.

Dagens planering i övrigt:

• Halkan 8:30 - ?
• Hem om och sova lite (har bara monsterdagar framför mig denna veckan)
• Tvätta lite
• Möta upp fröken Björklund och Danewid i staden 15:00 för att köpa Miss Nilssons studentpresent
• Hem till min lugna vrå igen, titta på DHW, sen sova djupt*

Någon som vill sticka till Ribban på fredag och titta på hästapållarna?
Jag börjar 12:30, så innan dess.

*Helgens ser ut följande; lördag jobb mellan 7:30-20 (med två timmars rast mitt på dagen), söndag 7-20:30 (med en timmes rast mitt på dagen). Nåja, det blir bra "lovor" i juni iallafall.

Nybörjare i Hässleholm

Det blev en kanondag (vilket min sexiga "bonna-bränna" avslöjar) för mig och mamma i Hässleholm bland alla vovvarna. Äntligen fick jag se lite norwichterrier in action i ringen och vem blev inte Bästa hane och Bäst i rasen om inte "min blivande pappa" Cantab's Ring of Fire. En riktig stilig gosse, blott två år gammal, men när det kom till Bäst i gruppen (grupp 3; terriers) blev han tyvärr utslagen, fast han vann i mina ögon.

Man lär sig mer om mer om utställningarna för var gång man är på plats och nu här hemma i sängen är jag bara nyfiken på flera kommande uställningar. (Jag vill, jag vill, jag vill !!)

Dessutom fick jag mig en liten släng av "norwichterrier-gänget" som verkar vara en trevlig skara människor och jag hoppas för allt i världen att jag snart ska få hem en liten påg.

Jag har funderat på jaktlabrador om det blir så att norwichterrier tiken inte är dräktig, men efter att ha sett dom gudomligt söta små nallebjörnarna idag, så är jag lite tveksam om det ändå inte kanske skulle vara värt att vänta.

Nåja, det återstår att se, förhoppningsvis visar ultraljudet att där vilar lite valpar i hennes mage och att där finns en fin frisk pojke till mig.

Efter att ha klämt en kebabpizza och sköljt ner den med ett glas Cola (Anna Skipper ramlar av stolen i golvet) så beger jag mig mot horisontellt läge då jag är dödstrött efter en dag i febril rörelse plus mängder av intryck.

Nattifnatt!

Cantab Ring of Fire

"Otto"

Bilden är hämtad från

Kennel Villa Ekbacken

Fairytale

(jag begriper inte hur jag alltid lyckas med att vakna innan väckarklockan och hur det idag känns som om jag bara hann blunda inatt innan det är dags att stiga upp idag)

Först och främst, grattis norrbagarna till segern, den lilla vitryssen

med Skurt-smilet plockade hem högvinsten igår/inatt

med ett rättvist vinnarbidrag.

Hanna det lilla livet, var så till sig i soffan igårkväll att Pierre flera gånger såg på henne som om hon vore normal (svar; nej).

Min personliga favorit var faktiskt Islands bidrag och Tyskland presenterade helt klart det mest radio-vänliga på länge för deras del (så jag hoppas ni snappar upp det RixFm, NRJ etc).

Annars höll hela showen i det stora hela hög klass, i mina ögon, och även om inte finalen var direkt spännande så var det lite klass på startfältet för en gångs skull. Där fanns väl någon toffel som man undrade hur i hela friden usla måste inte deras konkurenter i hemmalandets tävling varit i och med att nu just dom representerade landet. Finland till exempel, det var verkligen inte mycket att hänga i granen. En medelåldersman utklädd till Eminem stod och svingade näven till eurodisco (man fick nästan känslan att E-type varit med på ett hörn).

För Sveriges del kan jag hålla med om att Malena inte levererade ett vinnarbidrag, hon som annars alltid är så positiv med en fantastisk röst, dalade och sjöng nästan lite falskt. Kanske hann hon inte sjunga upp alla operacylinderna.

Nu får jag sätta fräs på fläsket, för nu är det Norwichterrier i Hässleholm som gäller för hela slanten.
Och håll en extra tumme idag för Anneli och Musslan som ställer ut i Danmark och för Hanna med hästen Liza som ska starta sin första gemensamma tävling nere på Ribbanfältet.

Good luck chuck!

På steget att bli vuxen

Hjälp, jag har drabbats av åldersnoja de luxe, jag har börjat pensionsspara!
Jag vet inte vad som flög i mig eller hur det gick till men från att ha öppnat ett extra sparkonto till att bli medlem i riskgrupp robus70 eller vad hon nu sa. Jag lyssnade förstås inte så noggrant eftersom jag blev alldeles till mig av min plötsliga vuxen insikt, men allt kommer på papper hem i brevlådan tack och lov.
Så hejdå lönen och hej sparande.

Jag kanske skulle satsa på att ringa Agria när jag

ändå är i farten och kolla försäkringar,

för det här var ju hur kul som helst.

Melodifestivalen kommer att beskådas hemma i Hannas soffa ikväll, det gillar vi!
Hej Malle!

I've been waiting for a sunday morning

Nackdelen med att bo såhär idylliskt vid havet som jag gör är att man varje morgon väcks av det underbara tjutet av fiskmåsar. Och inte nog med det, dom tycks bara göra väsen av sig när man ligger i sovrummet, för nu när jag sitter här i vardagsrummet så är det tyst som i graven. Satans sabotörer, men jag ska nog klura ut ett sätt att hämnas, om inte annat vänjer jag mig ganska snabbt och sover som Törnrosa trots deras illmariska skrik.

Min plan var att jag skulle dyka upp nere på Ribban fältet idag för att supporta ponnybarnen som tävlar där nu, men väder och vind tycks ha en annan idé om läget. Jag lovar, det räcker med att jag går 500 meter från huset så kommer himlen öppna sig och det kommer inte sluta regna förrän jag går in igen, just my luck kallas det. Men oroa er inte små barn, jag är med er i tanken över alla hinder och ner i varje gräsmatta!

En annan anmärkningsvärd grej är att jag, Linnéa "annars en van soffpotatis och hemmamus" Rosenquist, tagit tag i mitt liv och lagt upp ribban jäkligt högt. Japp, efter tio år hemma i Sverige har jag bestämt mig för att hoppa på Annas crazy idé om att dra till Turkiet i höst, närmare bestämt i oktober.

Jag känner det är på tiden att jag gör nått, annars kommer det fan börja växa mossa på min unga kropp och samtidigt som det är dålig timing med tanke på Herr Valp som troligtvis ska infinna sig tills dess, så måste jag passa på. Det är inte varje dag man erbjuds både privat guide och gratis boende i ett främmande land.

Men jag avvaktar förstås, allt kan hända och luften är fri. Om bara puppylove är rumsren så ska nog inte mamma vara sen att övertala och ta hand om det lilla pyret, så väl känner jag faktiskt mor min.

Nu ska jag avsluta min kopp kaffé till tonerna av Mr Az innan jag gör ett nytt försök att krypa ner i bädden. Måste ladda batterierna eftersom jag för ovanlighetens skull ska jobba i eftermiddag.

(Nionde och sista dagen i rad, imorgon är det vovveuställning i Hässleholm som gäller, nästa vecka däremot vill jag inte vara mig själv då arbetstiden slutar på strax över 51 timmar. Och vi har normalt en arbetsvecka på 37 timmar .. Utarbetad? Nej då.)

Jag är så kär i denna grabben, ni anar inte. <3

Otålig väntan

4,5 timme kvar innan the action starts .. så segt ..

men jag får alltid som jag vill, fast det tog ett par år

En riktig kanondag!

Jag kan bara samanfatta denna dagen i ett ord; sweet.
Först jobbet som var ganska snabbt avklarat, sen in om ICA på vägen hem för att handla det sista till kvällens middag när Annas och hennes hund skulle komma över.

Kvickt hem i racerfart och slänga in två maskiner tvätt som fick torka i lägenheten medan jag lagade maten och dukade fram. Sen kom Stina och plockade upp mig för färden mot hästarna, som jag saknar oerhört måste jag erkänna.

Det var gudomligt skönt att få pussa på en varm mule

och klia lite bakom ett mjukt öra igen.

Tyvärr är underbart kort så det dröjde inte länge igen förrän jag stod hemma i min hall igen och in kommer Anna och hennes "lilla" svarta Hjalmar insusande, som alltid får en på gott humör.
Efter mumsat i oss maten stack vi till dagens sista stopp, agilitybanan nere på brukshundsklubben där Hjalmar fick ta ut all sin energi och leka med kompisarna.
Jag och Anna fick dessutom en rätt bra syn över lydnadsområdet där en hottie tränade sin schäfer, finns det något sexigare än en man som kan hantera ett djur på ett ödmjukt men bestämt sätt?

Busy busy busy

Morgondagens planer lyder:

• Jobb 7-12
• Hem om och tvätta lite snabbt som tusan (det är kriiis)
• Kring 14 plockar Stinfin upp mig och vi beger oss ut mot Millan i Trelleborgstrakten (hoppas på att stöta på en gammal klasskamrat där ute också i stallgångarna)
• Bli dumpad här hemma lagom till 17:30 för då dyker Anna och hennes hund Hjalmar upp på en lätt kycklingsallad innan agilityn 19-21

Krympling

Läskigt, mitt illamående har gått tillbaka, men det blev ändå ingen träning ikväll.
Däremot undrar jag vad som försigår nere kring fotknölen på den högra foten. Det har gjort ont länge till och från, men jag trodde bara det var en sträckning. Dock verkar det inte som det, det är både svullet och varmt. Dags att besöka farbror Doktorn kanske? Om inte annat funderade jag ändå på att bli blodgivare och då måste man genomgå en hälsoundersökning.

Min kropp säger upp sig.
Nattis.

Innan jobbet

Arbetsmotivation = minus noll

Idag har jag, gott folk, kört på motorvägen för första gången i mitt liv och snacka om att det gick undan. Minsta rörelse gör ju att man flyger i diket, så för att undvika det gasade jag på, tills min trevlig körlärare påminde mig om att står det 110 på skyltarna så är det antagligen det som gäller.
På vägen hem svängde vi in om Peugot och Lexus för att spana in en bil till henne, dock inget direkt att hänga i granen.

Nu ska jag bege mig till jobbet, trots att hela kroppen skriker nej (så är det alltid, sen när man är där är det lugna puckar).

Jag och fröken Nilsson har konfererat om det inte är dags för tatto nummer två, så det blir väl ett besök till Lillebror också innan veckan är slut antar jag.

Tillbaka på brottsplatsen

Nu ska i se, i vilken ända ska jag börja?
Imorse när jag vaknade kändes kroppen fortfarande inte helt hundra, men vad gör man inte för sina arbetskamrater, så jag traskade promenaden bort till jobb. Halvvägs kände jag mig inte ens upp på 30 procents nivå när istället gårdagens föda gjorde sig påmind.

Jag är inte den som blir lätt sjuk, faktum är att jag har aldrig tagit mig en sjukdag från jobb och även om jag skolkat en hel del i mina skoldagar så är det bara en gång som varit befogat (när jag fick ryggskott i gymnasiet), men när jag väl blir det förvandlas jag till något mycket ynkligare än en sjuk man.
Sista biten fick jag praktiskt taget krypa till jobb och kläderna luktade inte mumma direkt (ett tredje världskrig problem ungefär), men jag lyckades på någon vänster ändå ploga mig igenom morgonarbetet och stack hem på min rast för att få några minuters välförtjänt sömn.

Jag förstår inte vad denna plötsliga uppkastning kommit ifrån, är det bara jag, eller är det så här det ska gå till när man börjar knapra vitaminpiller? Tror inte fiskleverolja är min cup of thea, jag får hålla mig till annan allmän nytta.

Imorgon ser dagen ut följande:

• Sova ut.
• Körskolan och hitta ut till motorvägen.
• Hämta en grej hos Hannsi.
• Jobba 15:15-20:30.
• Friska och svettas med Anneli och alla anabola danskarna.
• Sliefen.

Suck

Jag är illamående till tusen, varför?

Dagen i sin korthet har varit helt okej, jag fick städat här hemma innan jobb. Tyvärr blev kvällens planer bara kaos så nu sitter man ensam ändå. Som sagt, det spelar egentligen ingen roll för det blir ändå aldrig som man tänkt sig, och dessutom mår jag inte bra. Jag ska inte ta åt mig för mycket av folks velanden och bekymmer, det är deras problem inte mina. Att vara lite mer egotrippad kanske inte skadar.

Sängen kallar, och jag mår illa plus att jag är på ett dåligt humör. Tack för en trevlig vecka.

Film

Se upp för dårarna, har visats tre gånger på kort tid och jag har missat den varje gång, men inte ikväll. Ikväll sitter jag parkerad framför den med ett glas bubbel och bara tonar ner efter en minst sagt givande arbetsdag (på många vis som tyvärr inte kan exploateras här, men en ledtråd vore;
gammal kärlek rostar aldrig)
Så grymt duktig skåderspelerskan som spelar "Jasmine" (den mörkhåriga tjejen på bilden till vänster) verkar. Känns väldigt äkta. Jag gillar filmen måste jag erkänna, heja Helena Bergström!

Just my type

k.ö.t.t.b.u.f.f.é.se

Definition av perfektion, Ami James.

True colours

Nu sitter jag här, fem över nio en lördagsmorgon, i mitt eget soldränkta vardagsrum framför TV:n med en mastig frukost. Det enda som roar på dumburken dock är ett danskt barnprogram och det tittar jag mest på för att programledaren är småsöt. Det känns väl lite så där ..

Inatt, när det regnade och blåste som mest, vaknade jag med ett ryck (mest för att fönstert höll på att blåsa in). Mindes då att jag drömt hur skumt som helst nyss, att jag stått i kassan på ICA och skällt ut samtliga i hela affären och att jag svurit som en borstbindare (kan det vara mitt undermedvetna som ville ge mig en fair bild om hur jag betedde mig igår på IKEA när jag inte fick som jag ville?).

Jag lyckades dock somna om men när jag vaknade imorse kände jag bara känslan av att sakna någon. Så kom jag ihåg varför jag vaknade.

I drömmen var jag på Klagshamns Ryttarförening (där jag red för många år sedan) och skulle mocka åt en av privathästarna. Efter jag fyllt skottkärran visste jag inte vart jag skulle tömma den för det gick inte att göra det på stället man alltid gjort det innan. Då dyker en av de gamla polackerna upp, han som var hjärtekrossaren som åkte hem till Polen för att gifta sig. Han pratade utmärkt svenska, var lika söt nu som då, och hade inte alls gift sig. Han visade vart jag skulle tömma skottkärran och var barnsligt omtänksam innan jag kunde gå tillbaka till boxen för att fylla på halm.

Plötsligt ligger där ett föl i boxen och runtom, utanför, står där en stor folksamling som bara står och tittar. Fölets mamma var borta och fölet hade inte långt kvar att leva, så jag gick in och satte mig i boxen med fölet i famnen och efter några minuter kände jag hur det lämnade mig (i bakgrunden hörs Phill Collins "True colours").

Usch, en sån hemsk dröm, fastän den var något absurd kändes den alldeles för sann för att ignoreras. Jag tänker på Kamillas blivande föl, och hoppas innerligt att allt ska gå vägen.

Trots att jag sovit nästan tolv timmar inatt funderar jag starkt på att krypa tillbaka i sängen när jag är färdig här, det är ändå lite för kallt såhär på morgonkvisten för utomhusaktiviteter.

Aj löve mi moder

Jobbigt värre på jobb idag, sprang fötterna av mig tills klockan äntligen blev halv ett.

Mamma räddar mig, mot IKEA.

Det var allt, klart slut!

På resa genom södra Skåne

Igår var min lediga dag och vad passar bättre än

att utnyttja den till fullo genom ett fullspäckat schema?

Givetvis blev det ingen träning på morgonkvisten utan istället unnande jag mig en sovmorgon fram till tio innan jag skuttade på 4:an ut till Bunkeflobeach vid halv elva tiden för att möta upp Tina och Rut, så vi gemensamt kunde bege oss ut till Hanna i stallet och plocka upp henne där innan färden mot Staffanstorp och Emse.

Väl ute i Staffanstorp fick vi skåda Emilys blomsterbutik som hon köpt nyligen, en kär liten affär med mycket potential som jag önskar henne all lycka med. Innan vi åkte lyckades vi slå två flugor i en smäll och klämde en lunch i butiken också.

Kvart i två blev jag avsläppt hemma hos mamma för att rasta vovvarna, Lezter, Grimm och på köpet fick jag lillmonstert Tico också som var mer intresserad av att skälla ut mig än att märka revir vid varenda träd. Men efter att ha satt honom på plats, det lilla livet, så gick turen alldeles utmärkt och jag släpade bort vovvarna till Tina N där jag fick höra att mademoiselle tagit sitt körkort dagen till ära. GRATTIS SNÄCKAN!

Jag fick mig sedan en premiär tur i guldiga Maja med Tinan bakom ratten in till Malmö för att både fika och käka hos Kamilla och Martin innan vi senare på kvällen åkte för att speja på hästgårdar åt dom. Två stycken utåt Skurup-hållet blev det, där dem ena förövrigt blev mycket intressant och jag hoppas verkligen att den klickar. Efter gårdagens sightseeingtur skulle till och med jag (som annars varit så anti att bostätta mig på hästgård i Skåne) kunna köpa mig en litne gård med tillhörande hektar.

Nåja, det tål att tänkas på. Kvällen rundades av ute i Genarp där vi hälsade på Kamillas häst, Alex, som ska föla den 15:e juni och därför går på ett enormt bete nu med bara massa andra mammor och blivande mammor. Man blir alldeles varm i hjärtat när man ser dom små fölisarna springa runt.

Inte förrän tio på kvällen rasade jag i säng efter att ha varit igång i tolv timmar i sträck och det känns en smula idag när man ska stiga upp klockan sex för att vara på jobbet klockan sju. Men så jobbar jag också bara till halv ett idag, så jg ska nog stänga igen mitt piehole och istället käka upp frukosten, få på mig lite kläder och bege mig. Vad som står på dagens agenda får allt bli en överraskning, helgen kommer iallafall bestå av en massa kneg, 14-20:30 både lördag och söndag.

Ciao!

Jag drömde världens skummaste dröm inatt, att jag blivit tilldelat ett hetsigt litet smäckert sto från Zettermans att rida till och det mest underliga var att jag föll pladask för den lilla damen som var alldeles otroligt mjuk när man kom till ridning.
1. Jag kommer aldrig överens med ston, det är inte min cup of thea.

2. Jag skulle aldrig för mitt liv sätta på mig en sönderstressad häst.

Men detta var sann kärlek, jag tror det kan bero på den söta lilla tjej jag såg igår i fölstohagen som jag blev alldeles förälskad i.

Ljudet från den gråa soffan

Det blir till att börja knapra piller, massa vitaminer som ska återställa den rådande oordningen i min sargade kropp. En och en halv vecka utan gymmet, tidsbrist och orkeslöshet leder lätt till tristress och missnöje.

Tekniskt sett skulle jag hinna en vända imorgon förmiddag innan Tina, jag och Hanna ska iväg men frågan är om motivationen kommer infinna sig? Troligtvis inte, men har jag något val? Definitivt inte.

Ibland måste jag erkänna att jag saknar tiden jag bodde hemma, dagens i-landsproblem är lätt att behöva laga maten själv när man är urkass på det men framför allt är det verkligen dötrist att shoppa matvaror (och sen bära hem skiten också!). I somliga situationer kan jag förstå fördelen med en sambo.

Nog gnällt om allt och inget, jag har faktiskt gjort lite nytta idag och ringt till facket, A-kassan och tittat över mina försäkringar. Sådant tråkig vuxengöra men som måste göras.

Dags att låta den sista svarta smörjan skölja ner i halsen och sedan slänga på sig arbetskläderna, kanske skriva en inköpslista tills imorgon?

Morgondagen innebär ledighet (tack Hiba för att du ville jobba för mig!), ett besök hos Emily i Staffanstorp (det ska bli en överraskning), sen en vovvepromenad med vilddjuren Lezter och Grimm.

Lezter är en schäfer och Grimm en vorsteh

(dock ingen av grabbarna på bilderna)

Valpnytt:
Ingela Pingela är nu parad, ultraljud i slutet av maj.

Hoppas, hoppas, hoppas!

På topp

Stop talking and start walking, I am queen of the world.

Gosh, vilken dag jag utsats för. Först en tidig morgonkörning på körskolan som gick kanonbra, kände mig säker bakom ratten när jag intog Malmös livliga gator och kan knappt bärga mig tills jag får tillåtelse att boka uppkörning och teori. Kommer dock sakna min underbara körlärare massvis, särskilt våra terapitimmar på vägarna men som sagt, snart har båda hund och då stöter vi säkert på varandra nere på Limhamnsfältet.

Efter körningen blev det raka spåret till nageltanten som piffade till mina naglar och kvinnligheten som annars är på bottennivå.

Sen från ingenstans, attackerade världens jäkla huvudvärk mig så jag bergis trodde att jag skulle behöva sjuka mig, men icke, lite sömn är alltid det bästa botemedlet och det blev till slut en lugn kväll på jobbet.

Hanna är på väg, eller rättare sagt, jag ska möta upp henne utanför Hemmakväll tjugo i, så jag borde sätta fart på mina lurviga.

Det är DHW ikväll för er som inte hängde med.

Ullared tur-och-retur

Idag har största delen av dagen spenderats i kvinnornas paradis och männens helvete, nämligen Gekås Ullared. Antingen hatar man det, eller så älskar man det, oavsett vad så lyckades jag komma hem med fem alldeles för tunga kassar (inklusive en massiv shoppingbag variant XXXL) dock till en anständig summa. Japp, jag slipper leva på pasta resten av månaden, jag är väl fenomenal?

Givet var att jag skulle få med mig mesta möjliga till lägenheten för en så billig peng som möjligt och jag vill inte skryta, men för min del kändes det som om jag klarade uppdraget och sedan åtta ikväll (när vi väl äntrade Malmö igen efter en heldagsutflykt) har jag lagt alla saker på plats.

Men det var med nöd och näppe vi kom därifrån, hade polisen stoppat oss på hemvägen hade de inte bara tagit oss för grov övervikt i bilen, ur säkerhetssynpunkt hade det räckt med en mindre inbromsning och fyra madamer hade suttit som klistrade i framrutan, ihop pressade av gula Gekås-kassar.

Men det är väl charmen med en Ullareds-tripp, man handlar och handlar, fyller kundvagn efter kundvagn och står ändå där lika förvånad varje gång när man inser att bilen har krympt. En gåta för gudarna.

Lite av det som stod på min inköpslista som fick följa med hem:

• liten radio till köket.


• ljusstakar och åter igen ljusstakar till vardagsrummet.


• tavlor till vardagsrummet i alla dess slag.


• prydnadsprylar för att personifiera my place.


• tunikor, blev sex stycken utav provade 20 (i runda svängar alltså).


• ljus.


• krukor.


• plastplantor, inget annat grönt överlever ändå så efter att ha klivit över min tröskel.


• nödvändiga ting som schampoo, tvål, påsar, disktrasor, deodorant, tandkräm etc i all evighet (kändes det som iallafall när man packade upp).

Inte nog med att sällskapet för dagen var otroligt trevligt, men jag vill nog påstå att detta var bland de mer lyckade Ullareds resorna jag har gjort, för jag kom hem med vad jag behövde och köpte inte så mycket "källar-utfyllnads-prylar" (saker som aldrig används utan bara stoppas undan för att samla damm).

Nu är jag en supertrött lus och imorgon är det full fokus som gäller med start från och med klockan nio at körskolan. Sen nageltanten elva och kanske bjuda mammsen på en kopp kaffe nu när jag fått det så fint innan det blir jobb som vanligt på eftermiddagen 15-20.

Sexxi matter fakker!

Men hallåja, tävlingscyklister, hur heta är inte dom på en skala?
Tomas Lövkvist, föll mig pladask på läppen.

Duktig är han också tydligen.

Nu måste jag nanna, förbövelen, om jag ska

orka kånka runt på kassarna imorgon.

05.55 är det som gäller.

Why does it rain?

Fem år sen, lilla Lina och Nicoleis sittandes, sjungandes på trappan in till Naffentorp just som hästarna släppts på bete. Mysminne.

Detta måste varit den längsta söndagen hitintills i mitt liv, arbetsdagen ville aldrig ta slut, no matter how hard I tried.
Men till slut gjorde den ändå det och nu är den en avslappnad tös som ska traska in i duschen och sedan peta i sig lite mat innan sängen kallar inför morgondagens tuffa utmaning, Ullared tur-och-retur.

Någon som vet om det ska regna imorgon?

.....

Jag tänker på dig.
Jag kände dig ikväll.

Jag älskar min mamma, mormor och mina bröder.

En lördag i sig (lägg av med att vara tidsoptimist)

Så pinsamt imorse, på jobbet. Någon hade varit lite vimsig i päran och tittat fel på schemat, så det var inte alls jag som hade dubbelpasset idag och därav kom jag lite sent för jag trodde nämligen jag började halv åtta och inte sju. Så tokigt det kan bli!


Jag har fallit för en ny förälskelse, ett smyckesmärke vid namn Björg, det är norskt men tillverkas i Düsseldorf, Tyskland. Består till mestadels av silver med guld-och diamant detaljer, med en fräck design som passar både till vardags och fest. Min tanke var ett halsband med en silverplatta där det står något vitsigt på engelska, så jag stack in om affären här i Limhamn som säljer dom på vägen hem. Fattade dock snabbt ett beslut att det är något jag får spara till då bara plattan kostade 1700 kr och sen tillkom kedjan. Ja, det svartnade för ögonen en smula.



Nu ska jag pinsamt nog kasta upp mina tvättkassar på axeln och vandra genom hela centrala Limhamn hem till min mormor för att förses med mat och lämna min tvätt som hon ska tvätta imorgon medan jag jobbar eftersom jag missade tvättiden i veckan. Klumpigt.



Ciao amigos!

En minut, för att vara seriös

Jag fick min Ben&Jerry glass tillslut, nu är jag lycklig. Dock ramlar humöret ner en smula när man inser att klockan kommer ringa halv sex imorgon, men det är smällar man får ta. Eller?

En tanke snurrar i mitt huvud nu, kommer jag alltid förbli singel?
Svar; ja. Så länge folk uppför sig som de gör och har de värderingar de faktiskt har så finns det inget hopp.
Kärleken är inte bara närsynt, den är blind, har flera kompisar vars förhållande tyder på det. Att kärleken är blind betyder inte att ens partner inte har det alldagliga tilltalande utseendet som glider in under kategorin "snygg" utan det handlar helt enkelt om att båda gör saker som de tidigare aldrig skulle gjort. Eller att de hamnar i en gråzon där de inte ser mer än sin partners behov och allt annat är mer eller mindre oväsentligt. Värst och mest ont gör det när man ser sin vän "gå ner sig", försvinna en smula från sitt tidigare jag och istället bli en avbild av det deras partner söker.

Det blev en aningens för seriöst, men det bara kom över mig.
Jag har själv varit i den situationen, när jag bara blivit till en skugga av mitt forna jag och det vill jag aldrig uppleva igen, framför allt vill jag aldrig behöva utsätta mina vänner för det. Så det så.

Allt detta utan ett glas vin, jag måste verkligen vara alldeles för
trött.

Älskade Galant, saknaden är enorm i stunder som denna
Alltid fanns du där, närmare än de flesta trots att du inte sa ett ord
Ensam kvar, utan dig
Vackraste vännen med störst hjärta

~*~

(tårarna rinner alltid för dig)

Valborg - en trevlig tillställning i stillsamhetens tecken

Valborg blev tillslut en trevlig tillställning, när jag i sista minuten blev bjuden till Hanna som trots allt styrt upp nått den lilla tokan. Jag höll mig på mattan med Hannas tidigare klasskompisar och nöjde mig alldeles utmärkt med grillat och ett glas vin. Strax efter tolvslaget ramlade jag in genom dörren och djupdök rakt ner bland nybäddade lakan, så jag vill påstå att det blev en lyckad lugn kväll.

Nu återstår fem timmars jobb i afton innan jag får landa tillbaka här i soffan igen framför en film eller nått. Helgen består inte av något annat än välsignade arbetstimmar, hela 19 stycken med start 07:00 både lördag och söndag. Det känns alldeles förträffligt att veta vill jag bara meddela.

Känner mig lite smått som en soffpotatis när jag ligger hemma, inne, i detta fina vädret men samtidigt känner jag också att jag borde samla lite krafter inför ikväll. Jag skulle kunna offra min högra arm för en ledig dag, men den infaller dock inte förrän på måndag och ska som sagt spenderas enbart i Ullared. Jag måste kalkylera min budget en aning och se till att få ordning på mina tråkiga försäkringar.