En olycka händer så lätt

Cyklandes på vägen hem från jobb nu ikväll kommer jag till Hammars Park och ser en röd bil som stannat mitt på en utfart och en cykel som ligger vält bredvid. En bil har stannat bara en liten bit därifrån och kvinnan som cyklat ligger på rygg mitt i gatan och blöder kraftigt från mun och huvudet. Mannen som kört på kvinnan ringde polisen och den andre mannen som stannat höll ett öga på kvinnan.

Jag kunde inte bara cykla förbi, utan stannade och frågade om jag kunde göra något. Kvinnan utbrister desperat att jag måste få tag på hennes hund och ser ungefär 100 meter fram en liten dvärgschnauzer korsning på cykelbanan som springer precis bredvid den trafikerade Klagshamnsvägen.
Samtidigt som jag ställer cykeln och börjar gå ropar hon att jag får inte skrämma hunden som bara vid åsynen av mig sticker fem meter till ifrån mig.
Men så hjälps jag och en man åt. Han går över på andra sidan vägen och motar hunden mot mig medan jag lockar så gott jag kan. Efter många tvekande bestämmer till slut sig den lilla hunden för att min famn verkar tryggare och springer fram till mig. Kvickt tar jag tag i honom, lyfter upp honom och berömmer honom jätte mycket för hur modig han varit.

Jag går tillbaka till olycksplatsen där polisen dykt upp och hjälper kvinnan som nu ligger på rygg med tre anhöriga vid sidan om som tar över hunden för att visa den skadade kvinnan att hunden är okej. När jag ser att det inte finns mer jag kan göra hoppar jag upp på cykeln igen och cyklar hem.

Bara för nån minut sen hörde jag ambulanssirenerna och det måste varit kvinnan de hämtar för hon blödde ganska kraftigt även om hon var vid medvetandet när jag stack.

Sjukt läskigt ändå att sånt händer en men mest imponerad är jag att jag fick tag på hunden och att den sen höll sig så lugn.

Jag hoppas verkligen innerligt att det går bra för kvinnan.