Jag vill bo i en svamp annars får jag kramp

Det är lätt att man börjar fundera när man sitter ensam med katten vid sidan om efter en varm arbetsdag. Hur länge orkar man springa i ekorrehjulet?
Meningen med mitt liv är inte att jag ska jobba, supa och dö i en lägenhet mitt i stan. Nej, jag vill ut på landet, ut till djur och natur (inte planterad skog eller åkrar som ägs av blodtörstiga bönder med skarpladdade vapen) och bara leva resten av mitt liv där, i en skyddad idyll livet går ut på att njuta av varje sekund. Stressen hos folk på landet är helt annorlunda, märkte jag senast vi var uppe hos släktingarna, man oroar sig för helt andra saker än vad vi "stabor" gör och jag menar inte på att deras bekymmer är bagateller men på något vis så framställer de inte sina problem som livsabgörande - jag menar, där kommer en dag imorgon också.