Om det fanns ett pris i hur trött man kan vara, hade jag tagit det med hästlängder. Ögonlocken vill bara ramla ner hela tiden, men att lägga sig kvart över fem en söndagseftermiddag känns inte riktigt ok.
Om dagens bravader;
Uppe i ottan stack jag iväg till häst nummer ett och mockade samt ordnade med övriga stallbestyr innan jag stack vidare hem till mamma för att lämna Eddie. Strax innan tio var det dags för stall nummer två och fixa inför hemkomsten av två beteskungar som gått och gottat sig lite väl länge nu. Vid halv ett tiden var vi äntligen redo att rida hem Annas båda hästar som gick enligt planen ända tills det var 400 meter kvar till stallet och Calle, som jag satt på, fick syn på en kanin i åkern i galoppen och jag gjorde en salto över halsen men landade tjusigt med fötterna på jorden.
Så är det, fastän man inte ridit på alldeles för länge lyckas man ändå med exellenta framträdanden.
Efter hästarna kommit på plats och allt var färdigt, körde jag i ilfart hem till Anneli som väntade med sin hund Milli i rasthagen här utanför. Tyvärr var Eddie lite för liten än för att leka med stora Milli, men om någon månad ska det säkert gå bra.
Som sagt, är tröttare än en slutkörd städerska, adjöss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar