Tisdagsdepp

Det är en märklig dag idag, eftersom jag nästintill sovit bort hela dagen, men antagligen var det välbehövligt.
Vaknade först kvart i ett av mig själv, med undantag för att jag varit ute med Eddie vid nio tiden efter hans frukost, och hade drömt det märkligaste på länge om personer jag aldrig ens mött. Inte konstigt att man undrar hur tankarna egentligen formulerar sig.

Om en timme börjar jag jobba och jag skulle kunna göra vad som helst för att få slippa, bara ha semester två veckor för att gå och dra omkring här hemma. Att jag skulle sova i det oändliga är ingen underdrift.

En annan sak som gnager i mitt samvete, som inte låter mig vara ifred är somliga folks beteende i helgen. Exempelvis när man bestämt nått, styrt upp och planerat, så dyker inte folk upp. Istället kommer lama ursäkter i sista minuten om ditten och datten, så man undrar ju egentligen hur folk resonerar. Är det okej i deras sinne att göra på detta vis?
För mig är det fullkomligt oacceptabelt, att det sen gör mig till häxan för dagen kan kvitta, jag är bara så trött på "kompisar" som gör på detta vis. Det har blivit lite för mycket av den varan på sistone kan jag lugnt säga.

Samtidigt ska jag inte ödsla negativ energi på sådana skitbagateller, vill dom inge falska löften, fine. Kom inte och gnäll sen bara när myntet har vänt på sig och de själva får samma skit tillbaka i nacken.
Jag borde lägga all fokus på Eddies träning, men hur kul är "fot" med en envis norwichterrier som hellre antingen äter löv eller sitter på sin ludna rumpa och kikar på utsikten? Allt annat går över förväntan, men just "fot" i koppel får Eddie att somna innan man ens tänkt tanken (och jag med för den delen). Inte ens godiset är tilltalande för den lilla valpen (som blir fyra månader på lördag).

Ytterligare en sak som är något irriterande är att jag inte vet längre hur jag känner för att rida Calle. Som medryttare tre gånger i veckan har det blivit väldigt lite ridning i det sista vilket har sina förklaringar, men jag är bara inte lika pepp längre heller. Tid och ork tryter, sen vet jag inte hur min arbetssituation ser ut efter den 26:e oktober, om jag kommer gå tillbaka till att hoppa på tre olika scheman eller om jag har turen på ett nytt vikariat. Oavsett vad kommer jag iallafall ha fortsatt jobb, men om det blir så bekväma arbetstider vet jag inte och då är det lätt att hästen får lida. (Vilket är det sista jag önskar).
Jag får prata med Anna, så får vi se hur det löser sig, det känns ganska tungt att säga upp sig efter knappt en månad som medryttare, men hade jag vetat att det skulle bli såhär hade jag nog inte gett mig in på det. Dessutom blir det ganska dyrt för mig ..
Många frågetecken, men få svar, jag får med andra ord ta mig en ordentlig funderare.

Nu ska jag och Eddie förbereda oss för att åka bussen till jobbet eftersom både bil och cykel är parkerat hemma hos mamma. Hemma igen efter åtta ikväll.