Tango by Eddie; två steg fram ett steg bak

På gårdagens unghundskurs skulle vi bland annat byta hundar och sedan passera en mötande hund med tilldelad hund vi vår sida utan att vår hund skulle dra mot mötande hund. Jag tilldelades en nervig dobermanntik som höll på att krypa ur skinnet så fort hennes matte lämnat över kopplet till mig. Hunden betedde sig på alla möjliga vis och var nästintill okontaktbar så fort hennes matte gick 20 meter framför. Snacka om brännmräken i handen efter hennes äckliga nylonkoppel.

Iallafall, instruktören frågade efter i gruppen om någon hade koll på inkallning. Utan att tänka mig för räckte jag käckt upp handen och fick demonstera inför gruppen vad Eddie och jag kunde. Eddie, som i normala fall gör oklanderliga inkallningar, bestämde sig för att sätta terriersidan till och när jag ropade "hit!" stack Eddie bara ner nosen i gräsmattan och snusade efter löptikar. Gissa en som kände sig riktigt dum.

Men i det stora hela var Eddie skärpt under största delen av tiden igår, mycket bra ögonkontakt och fokus. Bäst tyckte han nog det var i slutet, när kursen var slut och vi på hemvägen gick in om agilitybanan och tog ett par tunnlar och någon slalom.

Idag, på vägen från jobb, hände något otäckt. En kvinlig cyklist hade blivit påkörd av en annan cyklist bakifrån och hamnat snett med foten så att den brutits vid ankeln. Tack och lov hade där stannat en annan förnuftig karl som höll ordning på situationen medan jag försökte trösta kvinna som var en aningen förtvivlad över hur hon kunde vara så klumpig. Det var inte mycket jag kunde göra, mer än att prata med henne och försöka trösta så gott det gick, men det kändes ändå betydelsefullt och i sådana stunder är jag helt övertygad om att hjälpa människor är något jag vill fortsätta med.

Eddie fick stanna hos Sandra nu eftersom han inte kan vara här ute på gården när gårdshunden är här (gårdshunden är ovanligt hanilsk). Istället packade jag in gårdshunden i bilen och stack en vända till bokskogen och gick 3 kilometer där i rask takt med en överlycklig hund farandes runt omkring mig.
Väl hemma fortsatte jag ner till Bunkeflo och träffade en gammal stallkompis och hennes hund som jag inte sett på evigheter, så blev det ytterligare en kort sväng.
Tillbaka på gården slank jag ner i ett gudomligt skönt bubbelbad och nu väntar jag bara på att min rumskamrat ska dyka upp så man slipper sitta ensam.