Jag tror minsann Spike håller på att bege sig in i tonåren minsann. Han kom till mig i soffan med sitt märgben och frågade kärt om han fick byta det mot min knäckemacka. Nej tack sa jag och skuffade undan honom. Skit i det kärring fick jag till svar och när jag vände ryggen till var mackan ett minne blott och Spike en knäckesmörgås rikare.
Till kvällsmat ställde jag fram frusna kycklingfiléer på diskbänken för att tina. Inifrån vardagsrummet hör jag ut i köket hur någon hoppar, studsar och smackar vid diskbänken. På två röda är jag på plats och ser en bergsget klättrandes på kökslådornas handtag. Då åkte Spike i backen med ett par varningens ord. Hur mycket som fick plats i det lilla valphuvudet är omöjligt att veta men jag skulle tippa på någonstans mellan noll och .. noll ..
Nu ligger han och snusar sött på mattan under mina fötter, inte det minsta tillstymelse till jävelskap på lång väg. Älskade lilla valpaskrälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar