Äntligen på rätt väg igen

Marie gör verkligen under, idag satt hon upp knappt tio minuter på min stela kamel och vips var det Briar som struttade kring i ridhuset. Inte riktigt kanske, när jag satt upp fick jag kämpa ganska bra till en början, alltså full fokus på min reaktionsförmåga och inte släppa Chili för en millisekund. Hon drar sådana pennor med mig den tanten emellanåt men med snabbare koordination och mer bestämdhet i kombination med ödmjukhet fick jag till slut henne på plats och galoppen blev alldeles sagolik. Kändes som om jag hade kunnat rida förevigt, mikroskopiska hjälper och hela hästen var på plats under en, vilken härlig känsla. Efteråt såg Chili riktigt nöjd ut och matte var stolt som en tupp. Resonerade som så med Marie, precis som jag alltid gjort, att istället för att bråka och tjaffsa med henne på banan är det i vårt fall bättre att bara ut och galoppera av henne ordentligt. I många fall rider jag henne bara mer och mer tillbaka med handen när det börjar köra ihop sig istället för att rida framåt i ett friskt tempo.