En vanlig tisdag

Började dagen med en timmes promenad tillsammans med hundarna i Limhamn. Inte en kotte ute, kanske inte så konstigt med tanke på att klockan knappt var fem plus att set både regnade o blåste. I vilket fall släppte jag Spike så han fick rasta av sig lite. Tyvärr blev det rätt misslyckat när Spike tog upp jakten likt en galen massmördare på hela Kalle Kanins släkt som stackarna for hals över huvudet över hela fältet in i buskagen. Spike var inte populär när jag fick fatt på han igen o fick gå kopplad hela vägen hem till sin stora besvikelse. Stack sedan till jobb o fick rett ut en del med chefen som kommer innebära en hel del förändringar för mig på arbetsplatsen, till det bättre förhoppningsvis eftersom situationen nu med mitt mående är ohållbar. Det värmer att höra chefen tala gott om en, särskilt när man själv ibland börjar tvivla, även om man trivs med sitt yrke. Efter att tömt ut mig totalt på känslor kände jag för en styrketur o struntade därför i ridbanan utan red ut en sväng på Chili som fick sträcka på sig ordentligt. Inget blåser bort jobbiga tankar som en lång galopp. Nu ligger jag däckad på sofflocket, käkat middag o rastat hundarna i 50 minuter, alla är vi nu ganska möra. Vädret är ingen hit, grått o lite småkallt, tur fåglarna sjunger annars skulle man lätt kunna tro vi var på väg mot höst igen.