Det verkar som om det uppskattas när jag skriver om Spikens komiska bravader så här kommer dagens mindre lyckade påhitt av min finurliga hund. Spike har ju sedan tidigare en förkärlek till ulliga ludna saker, men det är ingen nyhet. Så imorse när han gnydde strax efter klockan sex knep jag envist ihop ögonen och bad han sluta. Totalt obekymrade fortsatte Spike gny, så med en viss möda släpade jag ner honom och släppte ut han. Det blev en kiss och ett par ärevarv runt huset innan han insåg att inte ens katterna stigit upp och han återvände upp till ovanvåningen och sängen. Klockan sju var det dags igen; som en uttråkad fem-åring börjde Spike vanka av och an genom rummet med tunga tassar och flåsandes som skulle kunna väcka döda. Pedagogiskt och tålmodigt (my ass, jag var trött som fasiken) röt jag åt han att sluta, vände på mig och somnade om. Vaknade tvärt bara en kort stund senare av något eller någon som bakom min rygg slets i stycken. Spike hade tagit tillfället i akt och "fångat" Elisabeth ulltovade ängel som enligt Spike, när han senare försökte förklara vad som hänt, stått uppe på bokhyllan och retat gallfeber på Spike. Som den handlingskraftige valp Spike är slet han ner eländet och började massakern med att slita ängeln i stycken. Ull, stoppning och gud vet allt låg spritt över sovrumsmattan och Spike frustade förnöjt över sitt maskulina verk tills han såg mattes svarta blick och blev genast lika liten som en femöring i hörnet av rummet. Om blickar kunde döda skulle Spike blivit korsfäst illa kvickt men när Elisabeth bara skrattade bort det med att "det var ju tur att det inte var någon katt" så kunde jag inte låta bli att le åt Spikes makalösa upptåg.
Annars har helgen varit fylld med otroligt god mat, långpromenader i skogen, bad i uppvärmd tunna och bara massa mys som det ska vara när man är borta. Man blir alltid så väl omhändertagen och känner sig välkommen hos mammas kusiner att det är riktigt vemodigt att åka därifrån. Imorse firades också min lilla mamma som fyller år på bästa manér med smarrig tårta. Nästa gång får Eddie också följa med som fått spendera helgen hos mormor eftersom där var en löptik i huset. Vad som förvånade mig mest var Spikes sätt att hyffsat lätt anpassa sig till flocken med tre flattetikar, som regerade med järnhand. Inte alls dumt för en liten uppnosig valphane som behöver veta sin plats. Tycker det är helt okej att låta tikar uppfostra Spike så länge de är som Elisabeths hundar - rättvisa och konsekventa och inte som andra tikar kan vara - uppkäftiga bitchar som far på allt och alla utan direkta anledningar. Helgen har iallafall varit hur underbar som helst och jag längtar redan till nästa gång vi ska åka dit, skogen är mitt kall!
Spike och jag på lördagskvällen ute i skogen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar