Men det är ju ingen nyhet, jag hoppas bara att detta tragiska öde ska föra med sig något gott, för någonstans måste detta vara meningen. Att vi ska vara ledsna och bedrövliga nu för att det sedan ska vända. Någon mening måste finnas.
Joyze gick som väntat inte igenom sista kontrollen och veterinären gav sitt utlåtande att det vore nog bäst för henne att vandra vidare. Tyvärr var inte ATG-klinikens egen ombudsman på Agria kontaktbar vilket i sin tur medförde att vi fick åka hem med henne igen tills pappersarbetes processen genomförts. Det kan låta grymt, men eftersom alla var inställda på att hon skulle bli kvar i boxen på ATG medan vi fortsatte hemåt, så kändes det lite lustigt att hon fick åka hem igen. Som Hanna själv sa, så kändes de fyra timmarna på kliniken som om de aldrig hade inträffat. Men nu får Hanna god tid att pyssla om sin lilla häst medan processen fortsätter och jag hoppas verkligen för allt i världen att det ska gå smidigt till. Det är inte utan tårar som jag skriver detta, för även om Joyze alltid varit en liten bitch i mina ögon, så är det Hannas ögonsten, hennes hjärta och Hanna är min bästa kompis. Det värker i min kropp att se henne så här ledsen men alla inblandade vet om att detta är slutet, allt annat vore bara fel. Ibland är ödet grymt, men det måste komma något bra ur detta tids nog, annars hade vi aldrig utsatts för denna enorma prövning. Framför allt inte Hanna, som har ett sinne så rent och med ett hjärta av guld, som kämpat för denna gråa häst sen första gången hon satt i sadeln på henne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar