onsdag, juli 01, 2009

Dancing when the stars go blue

Jag ska strax kasta mig upp på den röda faran och bege mig mot Naffentorps ljuvliga ägor, men innan dess borde jag förslagsvis peta i mig lite frukost, sen välja ut nått lättklätt att spatsera omkring i för än sviker inte den svenska underbara sommaren.

Det känns som om det blir jag och den röda faran idag. Först vägen ut till Naffentorp för att kolla på när ungarna våndas i hettan, sen har jag en listig plan att jag ska inviga Carlsson i min idé om att plocka jordgubbar ute i Klagshamn. Tydligen ska där finnas ett självplockningsställe och med tanke på att jag betalade 40 spänn igår för en halv liter kanske det kan vara värt det. Både Carlsson kommer nämligen på husesyn i eftermiddag och mammas kusiner för Göteborg/Italien så det känns ganska uppenbart att man ska ha nått att bjuda på, och vad passar då bättre om inte jordgubbar?

Efter Carlssons visit fortsätter jag trampa mot körskolan, där jag hoppas och ber till gudarna att det ska gå så mycket bättre än vad det gick igår. Jag menar, ska jag snubbla på mållinjen för att jag inte kan backa runt ett helvetes hörn? Ja, man blir ju så matt.
Om jag överlever min körlektion utan att tjura och bli gnällig som värsta tonårsrebellen, så planerar jag faktiskt att gymma lite i eftermiddag också, antingen före eller efter göteborgarna har dykt upp. Med tanke på gårdagens succé så känner jag mig ganska sugen, tränade över 50 minuter stenhårt, enbart kondition dock, men mot slutet kände jag mig som heeman på steroider eller anabola.

Igår efter gymmet, kom Anna hit och förgyllde min kväll med sitt söta skratt, vi krängde Willys onyttigheter framför filmen "I taket lyser stjärnorna". En helt okej film, men vi som förberett oss på att gråta floder, fick enbart ett uns av tårar i ögonen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar