Funderingarna om en bil

Det är väl märkligt, jag har varit hemma i över en timmes tid från 13 slitiga arbetstimmar och än har jag inte gjort det välbehövliga besöket i duschen. Satsar jag måntro på att bli smutsigaste ingrodda invånaren i Limhamn kanske? (Nej jag skulle inte tro det)

Jag är trött och sliten och borde med protokollet i hand förflytta mig till horisontellt läge inne i the master bedroom, men jag råkar faktiskt ha något på hjärtat.

Givetvis gäller det min ständiga längtan efter ett bilskrälle, varannan tanke idag har jag ägnat åt fantasier om vad jag och ett eget vrålåk hade kunnat åstadkomma á Malmös gator.
Blocket min troget högra hand bistod med en effektiv lockelse, en metallic röd Skoda Felicia från -96 med 9000 mil i ryggen och ett ynkligt peningpris, som bara skrek efter min uppmärksamhet. Tittade man riktigt noga/stirrade blint så skulle man (inte förstås) kunna urskilja mitt namn på nummerplåten framtill.

Det är väl ingen omöjlighet att jag skulle kunna äga ett eget fordon på fyra hjul eller?
Synd bara att jag slarvat bort alla bilkunniga kontakter, annars hade dom kommit till pass för en gångs skull.

Nåja, drömmar är till för att drömmas och mamma är en expert på att mosa mina rosa dröm moln. Oftast kommer hon med knivskarpt realistiska kommentarer med alltför förödande konsekvensker och efterdyningar som inte lämnar någon oberörd.