Handen på hjärtat

Allt kretsar kring min lilla valp - jag äter, sover och andas Eddie. Just nu ligger han som brukligt bredvid mig i soffan och snusar sött, han drömmer säkert om en och en annan mattkant han ska demolera i framtiden. Mitt lilla gryn.

Jag fick lite "valp-ledigt" idag då min otroligt snälla mamma (vad i hela fridens namn skulle jag gjort utan henne?) passade Eddie medan jag tog bilen ner till Klagshamn för att kika på Sara och Hanna som skulle tävla. Sara lyckades med två makalöst imponerade avsittningar (synd förstås, men jag är ändå mållös över att hon inte slog sig värre) och Hanna knep en 4:e placering mitt framför näsan på någon som vi gärna ville skulle se Hannas triumf.

Summan av kardemumman så var det en rätt okej dag förutom vädret som skiftade än det ena till än det andra. Regn och rusk på en utomhus tävling är inget vi föredrar.
Efter tävlingen kastade jag mig in i bilen och körde vidare mot Tygelsjö där vår gamla foderhäst Greta står uppstallad. Det var ett kärt återseende att se krabaten jag inte sett på över två år. Han såg ut att ha det så bra som en 20-årig varmblods valack kan ha det vilket känns betryggande för mig som sänder han en tanke emellanåt.

Dagen fortlöpte; jag hämtade Eddie hos mamma, fikade snabbt, stack hem och rastade lillkillen som fick sällskap av Hanna och Pierre en riktigt lång stund ute på gräsmattan. Plötsligt dök där upp en Jack Russell tik på 3 år som fick leka med Eddie vilket gick kanon. Hennes matte och husse var trevliga dom med så vi stod och snackade en bra stund medan hundarna for omkring på gräsmattan.

Det är roligt att se Eddie så orädd, bara han ville lyssna lite bättre på matte emellanåt också så skulle jag bli helnöjd. Men sen när får man allt serverat?
Apropå serverat, är det någon som känner för att följa med mig på roadtrip på söndag till Sofiero och de internationella hundutställningarna där? Jag får låna mammas bil och hon ska även vakta Eddie, men det känns lite dött att dra dit helt ensammen.