Suck, pust och stön

Nyss hemkommen från valpkursen och jag kan väl lugnt påstå att jag haft trevligare stunder i mitt liv.
Hur en enda man kan få en att känna sig så värdelös och omotiverad är för mig en gåta, att han sedan tillåts leda en valpkurs tycker jag är skamligt.

Kanske överdriver jag som vanligt, men hur kul känns det på en skala när man drar sig för att ställa frågor därför att man vet att svaret som komma skall bara är en pik mot ens sätt att hantera sin hund.
Okej, om jag haft en schäfer eller en border collie hade saker och ting varit annorlunda, men nu har jag en vilsen terrier som tycker att kaninbajs smakar alldeles förträffligt och mycket hellre spinner omkring i kopplet som en vettvillig än "ligger kvar".

Jag kan känna det att nästan hälften av gruppen är "nybörjare" det vill säga första hundsägare och kanske behöver en del pedagogiskt stöd, vilket instruktören saknar. Istället är han snabb och kommentera lite väl ironiskt och sarkastiskt emellanåt att man undrar om han verkligen sa det han nyss sa.

Framförallt är han en inbiten lydnadstränare som hela tiden verkar tänka framåt, lite väl långt fram. Första gången var våra valpar mest bara valpar som skulle "känna på hur det är att varapå valpkurs" medan han idag ville föra oss framåt riktigt snabbt. Ett exempel var momentet där han krävde att valparna skulle sitta, sedan lägga sig och ligga kvar medan vi gick ifrån dom ett steg och sedan tillbaka vid deras sida.
Det gick ju snabbt att räkna ut att Eddie han hade en massa annat för sig och klarade knappt ligga kvar på marken (vi skyller på att det var lite kyligt om magen).

Jag försökte få kontakt med instruktören för att han skulle förklara bättre för mig hur jag skulle gå till väga med min "bångstyriga" valp men hans svar uteblev. Istället var all fokus på den hund som redan kommit en bra bit på vägen och nästan är halvvägs in i unghundskursen och likadant på en schnauzer som tydligen var lite kaxig.

Efter att ha tragglat samma övning i nästan en kvart var både Eddie och jag så uttråkade så båda satte sig ner på gräsmattan, jag tittade på agilityn och Eddie käkade kaninbajs. Väl spenderade pengar vill jag tala om.

Det är synd att valpkursen ska behöva hålla på en månad till för som det känns nu kan jag lika bra koppla på Eddie och bara vandra runt kvarteret, till och med DET ger mer än två timmar på brukshundsklubben med en stofil till instruktör.

Vad håller instuktörerna hus som tänker utanför linjerna som vågar prova nått nytt, som har lite ambitioner kvar? (Som inte bara ser fram emot cigaretten efter avslutat kurstillfälle)