Vilken dag det varit, nonstop hela vägen.
Allt började med ett stopp ut till hästarna i Tygelsjö, där det blev mys och en runda ut i det skånska höstvädret på en något spänd (läs fjäderspänd) pålle. Dock kom vi tillbaka i samlad trupp, Eddie och jag stack vidare till Hanna för att köra till Granngården och handla djurfoder.
Eddie han fick minsann både godis och kassörernas uppmärksamhet, men är det så konstigt när man har ett dresserat charmtroll med inställning "supercharm"?
När klockan slog halv tre och vi laddat batterierna hemma hos Hanna, satt jag och mamma i bilen mot Snogeholm för att hälsa på Eddies uppfödare.
Sex överlyckliga hundar anföll oss så Eddie blev alldeles till sig. Medan vi fikade i godan ro hade Eddie full sjå med att hålla vovvarna i styr ute i den enorma trädgården (gissa vilken valp som kommer sova som en död i natt).
Två timmars intensivt busande fick vara nog för lillkillen, som trots allt hade valpkursen kvar att avsluta dagen med.
Prick 19:00 infann vi oss utanför brukshundsklubbens klubbstuga för att genomföra den mest lyckade träningen hitintills vågar jag väl påstå. Mer fokuserad och koncenterad norwichterrier vid namn Eddie fick man leta efter ikväll, när han impade grymt på matte genom att ligga kvar när matte gick iväg (något som inte fungerat tidigare).
Efter en hektisk dag ligger vi båda helt utslagna på soffan och jag ska bara ut en sista sväng nu innan jag gör ett huvudhopp rakt ner i sängen. Morgondagen blir inte fullt lika intensiv, det blir lite repetition från kvällens träning och sen jobb på det som fortsätter heeela helgen vare sig jag vill det eller inte.
En sak till förresten, gissa vilken liten norwichterrier hane på nästan 15 veckor som tuggade sönder min mobilladdare imorse. En ledtråd, hans namn börjar på "E" och slutar på "ddie".
Jo men visst, min ambitiösa hund hade inte för avsikt att invänta frukosten utan blev otålig. Jag borde anat oråd när han från att stämt upp i "Fångarnas klagokör" med högljudda protester helt plötsligt blev dödstyst i sin bur.
När jag kom för att hämta honom till frukosten var mobilen borta. Attans tänkte jag, han har väl inte lyckats nå sladden så han dragit ner mobilen i sin bur (inte hade jag då en tanke på att han kanske tuggat av sladden, inte min oskyldiga lilla Eddie).
Men jo då, han hade gjort en väl genomförd operation "bita-sönder-mattes-mobilladdare" så hädanefter existerar den enbart i form av tre delar, men hej, det är väl ändå bättre än en sketen del?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar