Mormor berättade igår, att den kusin som jag ser upp till mest av mammas tre kusiner ska flytta till Gibraltar i sommar tillsammans med sin kille. Jag tycker om alla mammas tre kusiner men just hon har alltid stått mig närmare känns det som eftersom hon är yngst och också håller på med hästar.
Nu ska hon alltså flytta och jag fick smått panik. Jag är 22 år gammal och känner att jag inte kommer någonvart med mitt liv, jag vill förändra. Ringde banken för att kolla hur det fungerar med lån till egen lägenhet och eftersom jag är så fäst vid Limhamn (och priser är därefter) så kan det bli svårt för mig. En fin 2:a för miljonen är inte omöjligt och då ska jag hosta upp 10 procent i handpenning och har ingen som kan gå i borgen för mig eller ordna det med mina föräldrar.
Så jag kikade högre upp i landet, för om 15 år, SKA JAG vara bosatt på en liten gård med ett litet stall i skogen, så enkelt är det. Jag vet att jag kommer nå dit för jag har hela mitt arbetslag bakom mig som ständigt påminner mig om hur driven jag är.
Jag får fortsätta fundera, eller råna en bank ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar