Män som hatar kvinnor

För någon dag sedan erbjöd sig min pappa (genom min mamma förstås) att betala handpenningen på en lägenhet om jag hittade någon.

Allt var guld och gröna skogar tills jag kontaktade honom själv (första gången på fyra eller sex år iallafall) för att kolla om det verkligen stämde.
Jo det stämde, till den del att han själv valt ut ett område i Limhamn som han ansåg passande. Föjden blev ett 45 minuter långt telefonsamtal blandat med skrik, ironi, svordomar samt (från hans sida) en fruktansvärd tortyr där han ordagrant ansåg mitt jobb som ett smutsjobb inte ens passande en illegal flykting.

Det var förnedrande mot mit själv att arbeta för den lönen som jag gör och han hade storslagna planer på att jag borde söka mig till grannlandet Danmark och göra karriär där som de mest befänga yrken.

Samtalet avslutades med att jag slängde på luren, men innan dess yttrade jag orden;
"Jag kommer ta emot pengarna från dig, den dagen du ligger i jorden, och då kommer jag stå där vid din grav, leendes innan jag spottar på dig och lämnar dig föralltid".

För så är det; jag vet att jag kommer få pengarna nästa år, även om jag betedde mig barnsligt åt, men samtidigt så drev han mig till det medvetet. Det retar honom att han inte har samma makt över mig som mina syskon, jag har nämligen stått på egna ben i över tio år och under den tiden ordnat det ordentligt för mig.

Där finns många 23-åringar som inte skulle jobbat för min lön, men där finns precis lika många som är arbetslösa och jobbar gladeligen för betydligt sämre lön.