Längtan tilll landet

Jag har sagt det förut och jag säger det igen; jag är trött på jargongen i Malmö. Jag är trött på rutinen som mer blivit till en slentrian lik vardag utan större mening.

Jag fantiserar om ett liv på landet, långt långt bort ifrån Malmö. Ett litet torp hade räckt, ett sovrum, kök, vardagsrum och veranda så hade jag varit nöjd. Någonstans där hundarna kan springa fritt, där man inte behöver tänka sig för att koppla.

Om där ingått i priset en mindre ekonomibyggnad och möjlighet att köpa till en bit land hade det bara varit ett plus. Jag hade inrett byggnaden till stall med fyra eller fem boxar så man hade kunnat ta in en och en annan inackordering med.

Det är alltid samma visa var gång jag förbereder mig för att åka upp till släkten i Västra Götaland, jag får alltid samma känsla och tankar och inte hjälper det att jag för en gångs skull känner mig en smula ensam, nästan utanför.
Samtidigt är jag trött på att jämt vara den som tar kontakt, vi har känt varandra sedan jag var tolv år men med tiden växer man ifrån varandra tyvärr.