Fick mig en liten stekspade i bakhuvudet igår när Anneli kom över på en fika. Vi satt och diskuterade hund i godan ro och jag insåg hur mycket jag låter Spike komma undan med. Han är absolut en luddig teddybjörn, men därunder frodas en varulv redo att explodera när som!
Min lille herre tar sig friheter och behöver sig en uppsträckning. Redan idag började jag med idén från Anneli att han ska sitta hela tiden när kopplet åker på och jag öppnar dörren. Inget "försten-ut-vinner" längre, utan vi ska lungt och sansat gå ner till porten i samlad trupp för att där sätta honom på nytt tills jag öppnat och säger varsågod. Det tog inte många tillsägningar förrän Spike förstod vad det handlade om och bara det lilla gör att han inte stressar och far lika förbaskat ner för trapporna.
Har brottats med bägge två nu på morgonen och fått alla klorna klippta, Eddies klor så förskräckliga ut så jag nästanpå skämdes, men nu är även dom i okej skick. Spike, den lille lunsen skulle förstås inte bli klippt för det hade han inte planerat in i sin agendan och högg efter matte. Men en tillsägelse och hot om indragen belöning i en veckas tid fick han på andra tankar. När han sedan satte i sig mor Matildas kokta skinka var allt glömt och förlåtet. Vill egentligen inte gå ut, men jag får sparka ändan ur vagnen och bege mig till stallet, tänkte rida lite i ridhuset idag, får se vad tanten tycker om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar