Med hjärtat i halsgropen

Steg upp redan halv fem imorse för att hinna gå en timme med hundarna innan resten av världen vaknat, på så vis kan Spike rasta sig fritt nere på Sibbarp utan att jag behöver vara på helspänn. Givetvis for han återigen iväg efter Kalle Kanin, men jag låtsades som att det regnade och ett par minuter senare kom han flåsandes till mig, 1-0 Kalle Kanin med andra ord. Dock kan det tilläggas att han fick sin "blinkis" på sig efter att jag härom morgonen "tappat bort" odågan när han for in i buskarna, n u kunde jag åtminstone lokalisera ljuset och sedan förutsätta att det var där Spike befann sig. På hemvägen gick vi över ett större gräsfält täckt av en tät dimslöja och omgärdat av stora buskage, givetvis fyllda med kaniner - Spike blev alldeles euforisk och for iväg som skjuten ur en kanon medan jag sprang omkring och tramsade mig för att han skulle komma tillbaka. Det gjorde han förstås, vad jag inte såg var att ur dimman kom en storvuxen sjavig man lunkandes med blicken fäst rakt emot oss.

I ärlighetens namn trodde jag att jag skulle skita knäck eftersom ingen annan människa eller hund syntes i närheten. För en minut tänkte jag att min sista stund var kommen och funderade kvickt på om Spike faktiskt skulle försöka försvara mig eller om han bara överlyckligt skulle anfalla mannen med ivriga valpkyssar. Kallade in hundarna så lungt jag bara kunde och kopplade bägge när mannen nästan är ända framme vid oss, ingen hundarna tar någon större notis vid honom medan jag mest ler fånigt och hoppas innerligt att inget ska hända. Han säger att han letar efter sin hund som är lös och ber oss därför vänta lite. Tack och lov dyker där upp världens fetaste "tjock-labbe" ur buskarna just som han avslutat meningen, som rusar rakt på oss. Han kopplar hunden och säger lite generat att han trodde han var ensam där nere, jag svarar att jag trodde detsamma - skrattar lite, vänder ryggen till och går med mina hundar upp mot vägen.

Låter kanske inte så dramatiskt, men ensam nere på ett fält där det dessutom i närheten ligger baracker där skummisar håller till är man ingen direkt superwomen som rycker på axlarna. Nu gick det bra, men det gäller att välja tidpunkter och sina rundor, trist bara att man inte kan låta Spiken rusa av sig så mycket som han faktiskt behöver någonstans i närheten utav mig.

Nu ska jag göra mig iordning för idag blir det inget jobb utan planeringsdag på ett hotell inne i Malmö där det serveras mjukglassbuffé (hur bra koncept är inte det?!). Adios!