Powerwomen

Drog ut på en joggingrunda igår, har inte sprungit sen jag vet inte när men kände att det kröp i benen och dessutom såg jag reklamen för ett program om kraftigt överviktiga på TV och kände nästan att det var direktriktat mot mig så jag hoppade ur mysdressen och drog på mig joggingskorna. Satsade i ett ganska friskt tempo från början, dunkande musik och dundrande steg satte fart på kroppen och andningen. La ut en ny slinga runt stranden och sedan mot brofästet och försökte hålla tempot hela vägen igenom trots nivåskillnader. Kom hem efter 34 minuter helt slut i kroppen och dog en smula på hallgolvet, imorse när jag mätte rundan insåg jag att jag faktiskt kämpat mig igenom strax över 5 kilometers löpning vilket för mig är jättestort, särskilt eftersom jag haft en superlångt vinteruppehåll från den ordentliga träningen. Rekordet för mig är ca 5,7 kilometer på ungefärliga 32 minuter men då höll jag ett hyfsat friskt tempo hela vägen plus att jag inte tog ut mig. Igår kändes det bara rätt, sprang med benen och inte med huvudet. Kopplade bort alla tankar på "gud - jag orkar inte mer!" och la krutet på nu jävlar! En riktigt härlig känsla. Nä, nu får jag sätta fart, ska ut med hundarna innan jag drar till stallet, ha utsläppet och ska se om jag inte rider ett pass dressyr eller tömkör tanten lite.