Helgen har som alltid gått i rasande fart, men när man har semester känns inte måndagsångesten lika påtaglig.
I helgen har det varit mycket hund och häst, det började med lördagen och stallet gånger två. Först utsläpp och sedan tillbaka igen för att rida lektion. Bitarna har verkligen börjat falla på plats - utan hjälptyglar i form av thiedermantygel gick Chili som en klocka. Kan inte fatta att jag för ett år sedan satt upp på henne och knappt hittade styrningen med ens ett pelham och idag har vi påbörjat skolor på endast ett tränsbett. Hennes galopp har utvecklats något enormt från att ha galopperat på stället till att faktiskt täcka mark samt vinkla bakbenen, inte illa för en dam som de senaste åren stelt och styvt protesterat sig fram. Sedan jag började rida för Marie i februari i år märker jag enorm skillnad på min ridning - Marie är expert på att förmedla en känsla och kommer med konkreta förslag med övningar som jag själv känner ger resultat. Jag tycker hon är helt fantastisk och känner verkligen att jag har hittat rätt. Mot slutet av lördagens lektion fick jag glädjetårar i ögonen och log superdupermega fånigt medan Marie hon bara skrattade - hjälp vilken fin häst jag har.
På kvällen blev det bio - Hunger Games - med tre tjejkompisar. En bra film, lagom mycket våld, lagom mycket spänning av vad jag mäktar med. Absolut en film som är sevärd på bio.
Det blev rätt sent och en ännu tidigare morgon därefter väntade. Satt till häst redan innan nio för att hoppa lite tillsammans med Hanna. Fick till ett par bra språng, när piloten koncentrerar sig är hästen på hugget. Provade att rida på vanligt bett istället för hackamore som jag gjort tidigare i hoppningen (därför jag känner att hon "krullar" ihop sig för mycket). Chili blev stormförtjust i sin nyvunna frihet och kycklingen i mig skrek "stopp, stanna hästen!!" men Hanna var på mig om att fortsätta hålla om men höll med om att det till nästa gång vore klokt med en martingal. Chili var som sagt på hugget och inte det minsta tveksam utan dundrade förnöjt fram.
Efter stallet var det snabba ryck, halv elva styrde vi kosan mot Lund och dagens rallylydnadstävling. Eddie och jag gjorde debut medan de andra invanda i gänget lugnade våra nerver och hjälpte till. Sex ynka poäng från att bli godkända tar vi nya tag. Eddie är inte den mest förigaste eller lättmotiverade hunden och jag får absolut inget gratis (han är inte terrier för inte) därför är jag nöjd med dagens runda trots vissa tapp. Givetvis var det gassande sol och gräset var förstås inte klippt vilket inte är till en fördel när man har en hund vars ben är kortare än en äppleskrutt.
Påhejad av Eddies blivande svärmor fick jag blodad tand och ser framemot fler tävlingar.
När den långa dagen äntligen gick mot sitt slut, körde vi tillbaka till Limhamn och Eddie fick äntligen träffa sin tjej, som han även ska träffa idag för säkerhets skull. Jag håller tummarna för att det blir valpar, tror allt att det kan bli en bra kombination. Oavsett är jag glad över att ha träffat Meta, Lilla Mys ägare, en störtskön person med öga för hundar och hundsport. Med enorm kunskap och stort kontaktnät hoppas jag vi ses fler gånger än bara under kärleksmötena (synd bara Stockholm ligger så förbaskat långt ifrån Malmö).
Senare under kvällen kom Hanna och vi såg Ponnyakuten tillsammans och planerade våra intåg i programmet, mitt problem är att Chili har öronen bakåt när man kommer i stallgången, ett livsavgörande problem Tobbe med all säkerhet kan få bukt med.
Nä, nu har jag babblat färdigt, dags att rasta hundarna och sedan bege sig mot stallet och hästarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar