Slagen hjältinna

Det var segt, men iväg till gymmet kom jag imorse, 07:30 stod jag och steppade på trampmaskinen. Gårdagens dåliga samvete för att jag ätit socker (självklart kunde jag inte hålla tassarna borta från de smarriga muffinsen som Sandra släpat med sig från jobbet .. hon jobbar på en kakbod precis om hörnet från mig, med världens godaste bakverk) triggade igång ett ordentligt träningspass, med slutdestination döden. (Ungefär).

Bloggar från en lite exotisk plats nu på morgonen, nämligen balkongen min. Får ju passa nu då det dels är fint väder och jag måste inviga mitt balkongset. Frukost på balkongen (med utsikt mot havet), sådan utlandssemester-känsla. (Ja förutom den förbannade kommunalarbetaren som envisas med att förinta ogräset längs trottoaren under mig med en motorsågsmassaker, prisa Malmö Kommun och deras känsla för att välja rätt tillfällen att förstöra folks frukost).

Fick nyss en obehagligt samtal från mamma. Min katt, lille Bullen, har än en gång fått problem med kisseriet och fick åka akut in till Malmös djursjukhus imorse. Senaste rapporten är att han får stanna åtminstone över natten, men jag vet villkoren. Han börjar bli till åren, är en aningens överviktigt (babyhullet lämnade honom aldrig ifred) och dessutom är han en hankatt. Inga bra odds för att undvika urinstenar, troligtvis dröjer det inte länge innan det inträffar igen.

Men jag vet inte, jag ska packa ihop mig nu och gå in för att ringa mamma (här ute får man inte en syl i vädret när mannen nedanför bara väsnas med sina otyg till maskiner), så får vi diskutera alternativen.

Jag hoppas på det bästa, men samtidigt får Bullen inte på några villkor utsättas för onödigt lidande för att min egoism ska få gå före. Punkt slut.