Alltså denna dagen ett liv, vad gör jag för fel som förtjänar sådana käftsmällar av livets hårda kanter?
Det har varit ganska mycket kaos idag men på samma vis som det varit alldeles stiltjé. Just nu skulle jag kunna döda för att få krypa upp i soffan i Röda rummet på Dunö framför en ordentlig feel good film eller bara sitta på en varm verandra och pimpla vin i goda vänners sällskap.
Allt kan gå så fel, trots att jag förutspått det och egentligen inte alls borde agera på detta vis. Acceptans råder i mitt liv just nu.
Träning, förkylningen drog ner mig som fan. Kände mig inte alls motiverad till att steppa upp och ner som en galen kossa utan ville snarare bara krypa tillbaka i sängen.
Köpte lite förkylningsmedicin inne på Hälsokosten för att döva min smärta och sen fick naglarna välförtjänat med uppmärksamhet hos nageltanten.
Innan jag hann komma innanför dörren tutade Sandra nere på gatan och det var till att bege sig mot Bunkefloterrängen. Det mest otäcka var att mitt förflutna högg mig i nacken TVÅ gånger. Först när vi gick förbi min första adress (det magkniper alltid lite extra där, så många vackra minnen som egentligen bara var totala lögner) och sedan på vägen hemåt stöter jag och Sandra på vår gamla högstadielärare som vi fullkomligt avskydde på den tiden. Nu såg hon mer ut som en frigjord barbamamma med tupperad frilla.
Det var skönt att få skratta lite åt allt eländet.
Jag väntar på Kajsa som ska rädda mig från min ensamhet och vi ska damma av gitarrerna här hemma, jag undrar hur i hela friden det ska gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar