Där det inte finns ekonomi, råder det kaos

Från att varit ofrivilligt arbetslös till att förvandlas till en arbetsnarkoman i bara ett samtal. Jag trodde att juli-lönen skulle bli en knaper historia och jag fasade för existensminimum augusti ut, men som i ett trollslag vänder oturen till tur och det lutar åt att jag får jobba 203 timmar denna månaden istället för 150. Om jag lyckas genomföra det, kommer jag beundra mig själv för all framtid, lyckas jag inte så har jag iallafall haft ambitionerna att lyckas.

Men jag känner mig smått vimmelkantig, för morgonen och hela veckan totalt började inte så bra när jag än en gång påmindes om hur knapert jag har det och att mitt körkort bara glider allt längre bort i horisonten i takt med att min budget stramar upp sig. Tänk om man hade föräldrar som kunnat betala för en, men samtidigt, när jag väl klarar mitt körkort är det ytterliggare en merit till mitt personlighetsregister. För tillfället innehåller det;

• Jag har lyckats hålla 1,5 häst helt på egen hand, utan något som helst ekonomiskt eller mänskligt stöd från mina föräldrar (eller mamma bara, någon pappa har jag inte).
• Jag tog mig själv i kragen och skrev in mig 1,5 år på folkhögskola för att förbättra mina betyg, under tiden hade jag både häst och jobb så mycket det bara gick. Antingen fick man bittert cykla till stallet genom ur och skur eller tigga skjuts av övriga stallgänget så gott det gick, men jag klarade det, samtidigt som läxberget väntade på en hemma.
• Jag har betalat hem sedan jag var 18 år gammal vilket i sin tur resulterat i att jag ser inga problem i att betala hyran nu när jag väl (genom ett mirakel) fått tag i en alldeles egen lägenhet (hyres förstås, tills jag är mogen nog att gå i borgen för mig själv). En 2:a på Limhamns sjösida är inte helt fel, och alla inkomster står enbart jag själv för.
• Som 18-åring lyckades jag även hooka upp mig på ett äldreboende där jag är kvar än idag och jobbar mer än någonsin trots att nerskärningar och budgetproblem står för dörren. Jag känner mig inte det minsta orolig, jag har inte haft en fast tjänst på jag vet inte när men har ändå aldrig jobbat så mycket som jag gör nu .. plus att körkortet vilar över mig.

Jag vet att det kan bli något av detta, och jag ska fan försöka tills sista ordet är sagt.