tisdag, november 10, 2009

Man ska aldrig säga aldrig

Tänka sig att lillkillen är en sådan vandrare, han promenerade raskt den långa biten till jobb som om han var född i ett par vandringsskor. Visst, vi kom en timme för tidigt, men det var det värt. Jag är förstås lite smått imponerad av Eddie, för normalt sett brukar han "kasa" efter mig i kopplet ett par meter innan han skärper till sig, men inte idag. Han pinnade på friskt, stackaren trodde nog vi var på äventyr.

Imorgon börjar jag sent, såvida det inte ringer från jobb i ottan (är inte allt för förtjust i att jobba extra, men har man inte en lön efter Bill Gates mått, så måste man lägga i en extra växel). Måste försöka hålla ut åtminstone november. December ser ut att bli en riktigt fin månad, så lönen i januari kanske kan erbjuda en Ullareds tripp (I hope).
Som sagt, sovmorgon imorgon och jag tänkte synda med att handla nybakat nere på konditoriet och sen frukost i sängen med världens mysigaste sängsällskap - Packard Bells EasyNote samt Lakies Mandarin. (Bara för att jag nyss skrev detta kommer telefonen gå varm imorgonbitti kring sju-snåret).

Wish me luck!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar