Detta är inte jag

Jag förstår inte hur jag kan vara så här förbannat trött?
Igårkväll kände jag mig pigg och alert fram till tolv slaget och kröp sedan därefter direkt i säng.
Nu, snart tolv timmar senare vaknar jag och känner mig totalt mörbultad. Dels känns det som om någon kört en bulldozer rakt över revbenen men i huvudet känns det som rena rama slagfältet. Aldrig att jag känt mig så psykiskt utmattad som nu och det är en ren välsignelse att inte behöva gå till jobbet idag.

Alldeles strax ska jag bege mig till mormor på middag och det känns också som en lättnad eftersom jag inte har så mycket som en brödsmula kvar i mitt skafferi.

En rolig grej hände förresten igår, jag fick ett samtal från Kajsa som lämnade Sverige för England i början på hösten. Jag saknar henne tokmassor och ser verkligen framemot henne hemkomst nästa vecka.