Varje morgon jag stiger upp och vet att jag ska till jobbet känner jag mig innerst inne motiverad, det är min uppgift och jag känner mig behövd. Jag känner att det jag gör spelar någon roll för någon annan och även om jag inte alltid får ett tack (dagens pensionärer är SJUKT otacksamma, inte alla förstås, men många) så vet jag att jag uppskattas.
Där finns inga tvivel om att jag gör ett bra jobb, för jag får jämnt höra uppskattningar från alla möjliga håll och jag gör så gott jag kan för att sträva efter att bli bättre. Det ligger i min natur att dela med mig av min omtanke, även till de som inte uppskattar de eller när jag känner motstånd från tjuriga kollegor.
De senaste sex veckorna har verkligen varit ett mega prov i tålamod, uppmärksamhet, nogrannhet, arbetsmoral etc. ALLA mina sinnen har satts på prov, vare sig jag velat det eller helst velat springa därifrån. Jag ser ett slut på helvetet och räknar ivrigt ner dagarna till julafton då jag äntligen kan andas ut, samtidigt som jag ändå är stolt över mig själv att jag klarat denna prövning.
Men så ikväll fick jag mig en tankeställare då somliga fortsätter att förvåna mig. (Vem borde bli förvånad egentligen när människan är kapabel till att döda andra på de mest fasansfulla sätt utan någon som helst medkänsla). Min poäng är; somliga blir aldrig nöjda. Där finns folk som letar fel, och hittar de inget fel orsakar de kaosartat krig som går ut över alla.
Jag vet inte vad som sägs bakom våra ryggar, men min magkänsla säger att somliga är verkligen inte till att lita på, då de strävar efter att sätta dit en så det smäller om det.
Man försöker tala rätt för sig, men de letar kvickt upp en anledning till att vända allt emot en, i stil med en snara som snörper åt strupen.
Oavsett vad som kommer ske i fortsättningen tänker jag fortsätta hålla mitt huvud högt, jag vet att jag inte gjort något fel och ska jag vara helt ärlig kan jag inte se var man ska finna sin syndabock, men det är otäckt att de fortsätter leta.
Från det ena till något helt annat, jag slutar inte förundras av människans "gamiga" sida, ska ha, ska ha, ska ha!
Min soffgrupp åkte ut på blocket för sista gången imorse till det låga priset NOLL KRONOR, det vill säga "bortskänkes" i vanlig folkmun, och jag ljuger inte om det ringt MINST 50 unika nummer som alla gapar efter möblemanget. Så fort nått är gratis, ser folk inte produkten utan bara bokstäverna gratis. Sorgligt är vad det är.
En dam hade turen på sin sida och lät trevlig, så jag hoppas hon hämtar den imorgon eller i övermorgon som bestämt annars blir det till att kontakta nästa nisse som vill ha den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar