Denna dagen har gått moll, från att jag stigit upp till att jag retrerat tillbaka till sängen. Hur mycket motstånd ska en och samma person stöta på under en dag? Ibland känner jag mig så vilsen och ensam att ord är otillräckliga.
Dagens hatobjekt; Män (i största allmänhet - chefer - killar i växeln på banken - fadersfigurer)
Dagens lyckopiller; Eddie, alltid detta lilla livet vars svans viftar frenetiskt oavsett om det regnar eller solen skiner. Källan till allt gott i mitt liv just nu.
Det blev jobb tur och retur, jag vet inte hur länge till jag orkar på den missunnande avdelning jag är just nu. Det känns allt som oftast som om man vacklar i en mörk fuktig tunnel utan ljus och jag vill inte att det ska vara på det viset, för på det stora hela trivs jag på mitt jobb.
Måste fortsätta ta djupa andetag och stänga av mig, bara jobba. Tekniskt sett är det bara 15 dagar kvar, sen är jag fri från skitsnack, dålig arbetsmiljö och noll laganda.
Mamma skjutsade mig hem och när kom innanför dörren rasade jag rakt ner i sängen och sov fyra timmar, inte speciellt genomtänkt, men ack så välbehövligt.
Sen dess har jag käkat lite kvällsmat (knäckemacka med blodkorv, nya grejen) och bestämt med Linda att vi ska åka till Burlövs Center imorgon eftermiddag. Trots att båda är fattiga som kyrkråttor, skadar det aldrig att kika sig omkring lite, behöver fokusera tankarna på annat håll. Sen råderdet jobb hela helgen, lördag 7-16:30 och söndag 7-20 (jag jublar inombords .. inte).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar