måndag, april 26, 2010

Se framåt

Idag har varit en lång solig dag på jobb och nu är jag trött och väntar mest på att Hollywood Fruar ska börja innan det är dags att lägga sig.

Jag pratade återigen med Landskrona Lasarett för att höra efter om jag ökar mina chanser att få komma till operation om jag skulle skriva en personlig remiss till alla sjukhus i Sverige som utför gastric bypass. Tyvärr har inte Skåne regionen kontakt med mer än två andra sjukhus utanför Skåne och de är i Stockholms området. Åberropar man vårdgarantin innebär det att man självmant väljer det sjukhus (innan-eller utanför region Skåne) som har nästa lediga plats.

Självklart är jag villig att operera mig var än i Sverige det skulle bli, men Landskrona koordinatorn förberedde mig på att väntetiden idag lutar åt 1-2 år beroende på hur pass prioriterat ens fall blir. I mitt fall är det min ålder som spelar stor roll eftersom jag ännu inte lider av överviktsrelaterade sjukdomar såsom diabetes, hjärtproblem eller sömnapé (man sover med andningsmask för att ens fetma orsakar andningssvårigheter). Mitt problem är att mina knän emellanåt känns överbelastade, men det är också bara i perioder men det är klart något som hindrar mig i min vardag.

Efter att ha pratat med koordinatorn i Landskrona ringde jag Cinna, som gav mig otroligt mycket positiv feedback och tips. Nästa steg är att dels fylla i min personliga remiss samt ordna ett läkarbesök som kan styrka min hälsosituation och komplettera min personliga remiss.



Vid en gastric bypass kopplas magsäcken bort och maten går istället direkt till tunntarmen genom den lilla ficka (av 15 cl) som lagts till vid operationen.

1 kommentar:

  1. Lycka till med remiss och eventuell operation! Hoppas att du kan få fler alternativ än i bara Skåne, eftersom sjukhusen verkar arbeta ovanligt trögt här i vår region..

    Shadow har det bara fint, och ägs numera av en liten 10-årig tjej. Hon rider lite dressyr och hopp på hobbynivå, och hoppar på 50-60 cm så det är "piece of cake" för honom. Han verkar trivas väldigt bra, och lever ett gott liv.

    Men såklart är det tungt att hälsa på honom. Han ser väldigt mycket ut som en barnponny, och är inte alls så musklad eller maffig som han var när jag hade honom. Vi tränade ju väldigt mycket dressyr... Men det kan man ju knappast begära av en sådan ung ryttare!

    Kram!

    SvaraRadera